I februari 1996 påbörjade ett bolag, numera Betsson AB, verksamhet med så kallade lyckohjul. Året därpå, alltså 1997, ändrades dock lotterilagen så att även spel med lyckohjul blev tillståndspliktigt och därmed i praktiken förbjudet.
Betsson rättade sig efter förbudet och upphörde med sin lyckohjulsverksamhet.
Enligt ett direktiv skulle Sverige ha anmält förbudet till Europeiska kommissionen – någonting som dock inte gjordes.
I januari 2002 upphävdes lyckohjulsförbudet genom en ändring i lotterilagen och Högsta domstolen konstaterade 2006 att förbudet varit overksamt.
Spelbolaget Betsson stämde då staten för uteblivna intäkter. Som grund åberopades det faktum att staten hade upprätthållit det så kallade lyckohjulsförbudet utan att anmäla detta till kommissionen.
I oktober 2007 avvisade tingsrätten talan med hänvisning till skadeståndslagens bestämmelse om fel eller försummelse vid myndighetsutövning eftersom en sådan talan ska väckas i HD.
I september 2010 ogillade tingsrätten käromålet i övrigt eftersom Betsson inte hade visat någon EU-rättslig grund till skadestånd. Detta eftersom rättsregeln som överträtts inte hade haft till syfte att ge enskilda rättigheter.
Staten medgav att den visserligen hade brutit mot sina EU-rättsliga förpliktelser men att detta inte var skadeståndsgrundande med hänsyn till den så kallade Francovich-doktrinen.
I november 2011 fastställde hovrätten domen.
Betsson överklagade och begärde även att ett förhandsavgörande från EU-domstolen skulle inhämtas. HD avslog begäran i mars 2013 och beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet.
Betsson har nu väckt talan enligt skadeståndslagen i HD.
Staten hävdade bland annat att frågan om anmälningsskyldighet var mycket svårbedömd och att det först i april 2006 blev klarlagt att en anmälningsskyldighet hade funnits. Därmed var regeringens bedömning inte oaktsam och kunde därför inte anses innefatta ett fel i skadeståndslagens mening.
HD konstaterar att anmälningsunderlåtenheten utgör ett ”förfarandefel” som får till följd att förbudet inte får tillämpas. HD konstaterar dock att står klart att lagändringen kom till stånd för att hindra en pågående utveckling av spelmarknaden som statsmakten ansåg var oönskad.
Ändringen riktade sig därmed mot allmänheten och förbudet kan, enligt HD, inte anses jämförbart med ett konkret beslut riktat mot en enskild. I enlighet med ett tidigare avgörande i HD kan underlåtenheten att anmäla den föreslagna lagändringen därför inte ge rätt till skadestånd.
HD väger också in att när förbudet upphävdes infördes det samtidigt ett nytt förbud varvid det enligt HD kan hållas för visst att om förbudet hade upphävts tidigare så skulle det inte ha lett till att spel på lyckohjul utan vidare hade tillåtits.
Betsson förlorar alltså målet i HD av det skälet att underlåtenheten inte utgör ett fel vid myndighetsutövning som är skadestånadsgrundande. Inte heller de övriga fel som Betsson åberopar gör att staten är skadeståndskyldig.
Foto: TT
