Ett bolag hade ingått ett leasingavtal om 50 datorer med ett kreditföretag som så kallad leasegivare.
Avtalet skrevs för bolagets vägnar under av en styrelseledamot som samtidigt gick i borgen för bolagets förpliktelser ”så som för egen skuld”.
När bolaget drygt ett år senare gick i konkurs sade kreditföretaget upp avtalet. Ett halvår senare skickades ett slutkrav till bolaget men någon betalning mottogs aldrig.
Kreditföretaget stämde bolaget vid Stockholms tingsrätt och begärde att styrelseledamoten skulle förpliktas att betala över 250 000 kronor.
Styrelseledamoten bestred betalningsskyldighet och hävdade bland annat att avtalet inte var giltigt eftersom det inte hade undertecknats av behöriga firmatecknare för kreditföretaget.
Kreditföretaget, å sin sida, hävdade att avtalet var giltigt eftersom behöriga firmatecknare inte endast avsåg sådana firmatecknare som är registrerade hos Bolagsverket.
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att kreditföretaget hade förklarat att de personer som skrev under avtalet var behöriga och att avtalet i sig är giltigt.
Tingsrätten skriver dock i sina domskäl:
”X (kreditföretaget) har förklarat att de personer som skrev under avtalet för X räkning var behöriga att göra det och att X är bundet av det ingångna avtalet. I en sådan situation kan inte en medkontrahent i efterhand undgå avtalsbundenhet genom att göra gällande att de som har skrivit under avtalet för den andra partens räkning inte var behöriga att göra det.”
Tingsrätten ger därför kreditföretaget rätt.
Tingsrätten konstaterar vidare att mannens ombud har åberopat flera omständigheter som inte ens hade innefattat någon rättsligt hållbar grund. Domstolen anser att ombudet visat prov på grov oskicklighet.
Tingsrätten skriver:
”Målet har varit av enkel beskaffenhet. De delvis obefogade invändningar som har framförts av Y (mannen), inklusive yrkanden om avvisning och edition, har emellertid föranlett en omfattande skriftväxling under lång tid. Tingsrätten finner med hänsyn till detta att X (kreditföretagets) yrkade ersättning är skälig.”
Tingsrätten fortsätter:
”Z (mannens juridiska ombud) har åberopat ett stort antal omständigheter till stöd för Y:s (mannens) talan, varav flertalet av dessa inte ens har innefattat någon rättsligt hållbar grund för bestridandet. Han har också, som nämnts ovan, framställt obefogade avvisnings- och editionsyrkanden. Z har härigenom, och genom det mycket vidlyftiga och ostrukturerade sätt som han har utfört Y:s talan på, visat prov på grov oskicklighet. Hans processföring har åsamkat X (kreditföretaget) ökade rättegångskostnader. På grund av detta finner tingsrätten att Z har gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet och försummelse, som grundar skyldighet för honom att solidariskt med Y helt eller delvis ersätta den kostnad som denne har förklarats skyldig at utge till X. Tingsrätten finner att detta belopp skäligen ska bestämmas till 150 000 kr.”
Foto: TT
