En flicka nekas skolskjuts då avståndet till skolan är två meter kortare än som krävs, 3 998 meter.
Kammarrätten går på kommunens avståndsmätning i stället för moderns åberopade karttjänster som visar klar marginal över kommunens krav.
Barn- och ungdomsnämnden i Linköpings kommun avslog en ansökan om skolskjuts för en flicka.
Som skäl angavs att det för elever i flickans årskurs krävs ett avstånd om minst 4 000 meter mellan hemmet och skolan för att skolskjuts ska beviljas och att flickan har 3 998 meter mellan hemmet och skolan.
Rimligt minimiavstånd
Flickans mamma överklagade beslutet till förvaltningsrätten där hon anförde att avståndet mellan hemmet och skolan inte har understigit 4 000 meter vid ett enda tillfälle när de själva mätt sträckan utifrån olika kartor. Enligt mamman var det tveksamt att avslå ansökan om skolskjuts utifrån två meter och kommunen borde, enligt henne, ha ett visst överseende med felmarginalen vid nämndens mätning. Troligen har mätningen inte utförts från dörr till dörr.
Förvaltningsrätten konstaterade att det varken i skollagen, förarbetena till denna eller förordningen om skolskjuts finns några regler om vilket avstånd som ger rätt till skolskjuts eller hur mätningen av färdvägen ska utföras. Mot denna bakgrund fick det anses rimligt att den kommun som ska besluta om skolskjuts får avgöra vilket avstånd som ger rätt till skolskjuts och hur mätningen ska utföras, under förutsättning att det görs på ett likvärdigt sätt för samtliga elever.
Förvaltningsrätten ansåg inte att det framkommit skäl för att ifrågasätta barn- och ungdomsnämndens mätning av avståndet mellan flickans bostadsadress och anvisad skola. Att mätningen inte skulle ha gjorts på ett likvärdigt sätt i förhållande till andra elever framgick inte heller av utredningen och slutligen framstod minimiavståndet på 4 000 meter som rimligt för ett barn i flickans ålder. Överklagandet avslogs därför.
Två meter för kort
Mamman gick vidare till Kammarrätten i Jönköping där hon åberopade utskrifter från två olika karttjänster, där avståndet mellan bostaden och skolan har uppmätts till 4,3 km respektive 4,047 km.
Kammarrätten ger underinstansen medhåll i bedömningen att den kommun som ska besluta om skolskjuts får avgöra hur mätningen av avståndet ska utföras, under förutsättning att det görs på ett likvärdigt sätt för samtliga elever. Domstolen konstaterar också att nämndens mätningar uppfyller kraven samt att mammans åberopade mätningar inte föranleder någon annan bedömning.
Enligt barn- och ungdomsnämndens mätning är avståndet mellan flickans bostad och hennes skola alltså 3 998 meter och då det saknas två meter för att avståndet ska uppgå till 4 000 meter har hon inte rätt till skolskjuts. Mammans överklagande ska därför avslås. (Blendow Lexnova)
