En polsk medborgare som dömts till knappt fyra års fängelse ska avtjäna resterande del av sitt straff i Polen.
Detta trots att förflyttningen kan komma att innebära att mannen får spendera längre tid innanför murarna än om han avtjänat sitt straff i Sverige.
I slutet av januari i år dömdes mannen, som är polsk medborgare, till tre år och nio månaders fängelse för rattfylleri och grov narkotikasmuggling. Enligt ett strafftidsbeslut från Kriminalvården beräknas straffet vara till fullo verkställt den 24 maj nästa år.
Efter att domen vunnit laga kraft inledde Kriminalvården ett ärende om överflyttning av verkställigheten till Polen.
Allvarlig hotbild i hemlandet
Myndigheten konstaterade i sin utredning att mannen är medborgare i Polen, har sin familj och senast kända adress där. Han har inte heller varit folkbokförd i Sverige och det krävs därför varken Polens medgivande eller mannens samtycke för att en överföring ska kunna ske.
Mannen motsatte sig en överföring till Polen och anförde dels att fängelseförhållandena i Polen är dåliga samt att straffverkställigheten skulle bli längre i Polen än i Sverige. Han framförde också att det finns en allvarlig hotbild mot honom i hemlandet mot bakgrund av att den narkotika han smugglade in i Sverige beslagtogs vid gripandet av honom.
”Kan hanteras av det polska rättssystemet”
Även med beaktande av detta ansåg Kriminalvården dock att mannens sociala återanpassning skulle underlättas om verkställigheten överfördes till Polen. Myndigheten ansåg vidare att skillnaderna i verkställighetsreglerna länderna emellan inte är sådana att en eventuell strafftidsförlängning kunde anses oproportionerlig.
När det gällde den påstådda hotbilden konstaterade Kriminalvården att ”denna typ av eventuellt hot och våld får anses kunna hanteras inom det polska rättssystemet och polska anstalter”.
Vid en sammantagen bedömning ansågs det därför lämpligt att låta mannen avtjäna resterande del av fängelsestraffet i Polen.
Inget hinder mot överförande
Mannnen överklagade beslutet till tingsrätten – som kom till samma slutsats.
Tingsrätten delade Kriminalvårdens bedömning att en eventuell strafftidsförlängning på grund av olika verkställighetsregler i ärendet inte utgör något hinder mot ett överförande. Inte heller vad som anförts om anstaltsförhållandena innebar, enligt tingsrätten, att ett överförande inte kunde anses som lämpligt.
Tingsrätten framhöll också att anstaltsförhållanden normalt inte är en sådan omständighet som medför att överförande av straffverkställighet är olämpligt – såvida det inte finns utredning i det enskilda fallet som ”klart kan påvisa sådana brister i anstalterna innebärande att ett överförande skulle vara oförenligt med Europakonventionen”.
Några sådana brister har inte påvisats i detta fall och överklagandet avslogs därför.
Nu har hovrätten beslutat att inte lämna prövningstillstånd i frågan – och överföring ska därmed ske.
