Två makar – båda svenska medborgare – var bosatta i Frankrike men hade egendom i Sverige. Sedan mannen hade avlidit förordnades en advokat som boutredningsman i dödsboet efter honom.
Senare uppstod en klandertvist och parterna träffade en förlikningsöverenskommelse som gällde bodelning och arvskifte. Överenskommelsen innebar i korthet att mannens efterlevande hustru tilldelades all egendom mot att hon betalade så kallade skifteslikvider till mannens två barn från ett tidigare äktenskap.
Efter att kvinnan hade fått ta del av advokatens slutredovisning för uppdraget ansåg hon dock att han hade fakturerat ett oskäligt högt arvode. En av punkterna gällde den tid som advokaten hade lagt ner på att bemöta kritik som hade framförts mot honom från kvinnan genom en annan advokat.
Attunda tingsrätt ansåg att viss kritik i och för sig kunde riktas mot advokaten när det gällde hans sätt att utföra sitt uppdrag – bland annat i fråga om värderingen av en fastighet i Frankrike och en fastighet i Sverige. Domstolen kom dock fram till att advokaten inte hade agerat så oskickligt att det begärda arvodet kunde anses oskäligt. Kvinnan förlorade därför i tingsrätten.
När det gällde arvodet för det arbete som boutredningsmannen hade utfört med att bemöta den kritik som hade framförts mot honom skriver tingsrätten:
”På uppdrag av K (kvinnan) tillskrev advokaten X advokaten Y (boutredningsmannen) med anledning av att K var missnöjd med det arbete som advokaten Y utfört i egenskap av boutredningsman. I brevet till X förklarade Y av honom ifrågasätta åtgärder och brevet syftade till att parterna skulle träffa en förlikning och att arvstvisten därmed skulle upphöra. Arbetet med brevet får därför anses vara motiverat. Vid den tidpunkten var Y fortfarande boutredningsman… Arvodet avseende fakturan är högt men kan inte anses oskäligt.”
Sedan kvinnan överklagat domen gjorde Svea hovrätt en delvis annan bedömning varvid kvinnan vann målet ”till en tredjedel”, som hovrätten uttryckte saken.
Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att bristerna som advokaten uppvisat skulle leda till en viss nedsättning av arvodet – nämligen 50 000 kronor. När det gäller frågan om advokaten X brev till boutredningsmannen – alltså advokaten Y – skrev hovrätten:
”När det sedan gäller det arbete som advokaten Y utförde med anledning av brevet från advokat X den 9 juli 2010 och stämningsansökningen i klandertvisten var Y vid den tiden när arbetet utfördes visserligen fortfarande förordnad som boutredningsman. Arbetet i denna del har emellertid enligt räkningen bestått i att gå igenom brevet och stämningsansökningen och att besvara dessa. Y har i sitt svar bemött den kritik som X hade anfört för K:s räkning i fråga om Y:s debitering av arvode. Denna åtgärd – att besvara K:s reklamation mot boutredningsmannens arvodesdebitering – är en åtgärd som enligt hovrättens bedömning har legat utanför Y:s uppdrag som boutredningsman. Y har alltså inte varit berättigad att debitera dödsboet för dessa åtgärder.”
Advokaten överklagade till Högsta domstolen som nu har beslutat att inte meddela prövningstillstånd i målet.
