En advokat från Stockholm hade tillerkänts knappt 110 000 kronor för arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt i ett vårdnads- och umgängesmål i Solna tingsrätt. Hon hade där verkat som ombud och biträde enligt rättshjälpslagen.
I Svea hovrätt tillerkändes hon totalt drygt 56 000 kronor.
Advokaten vände sig till Högsta domstolen och begärde att få ytterligare knappt 5 500 kronor för nedlagt arbete i målet.
Högsta domstolen skriver:
”Av de två kostadsräkningar som A (advokaten) gav in till hovrätten framgår att de avser olika tidsperioder… Enligt den skriftliga domen fastställde hovrätten ersättningen enligt rättshjälpslagen åt A på grundval endast av den vid sammanträdet för huvudförhandling ingivna kostnadsräkningen. Någon motivering till beslutet i kostnadsfrågan lämnades inte i hovrättens dom.”
Högsta domstolen fortsätter:
”Av handlingarna i målet framgår att A den 24 augusti 2012 hörde av sig per telefon till hovrätten och begärde rättelse av domen på så sätt att hon skulle tillerkännas ytterligare ersättning av allmänna medel för arbete med 5 465 kr i enlighet med hennes första kostnadsräkning. A påpekade att hennes andra kostnadsräkning avsåg arbete som hade lagts ned efter det att prövningstillstånd hade meddelats och att den räkningen således inte omfattade det arbete som hade tagits upp i den tidigare ingivna räkningen.”
Högsta domstolen undanröjer nu hovrättens beslut och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt behandling.
HD konstaterar att hovrätten, av misstag, har underlåtit att ta ställning till hela ombudets ersättningsyrkande och förbisett en ingiven kostnadsräkning som gäller en annan tid än det ersättningsanspråk som har prövats.
Det fel som hovrätten har begått är därmed inte en uppenbar oriktighet till följd av till exempel skrivfel eller räknefel. Förutsättningar för rättelse enligt rättegångsbalken saknas därför.
Genom den så kallade kompletteringsregeln i rättegångsbalkens bestämmelse är det däremot möjligt att på ett förhållandevis enkelt sätt åstadkomma att ett ofullständigt avgörande blir komplett när rätten har glömt att fatta beslut i en fråga som inte hör till själva saken i ett mål.
Även om förarbetena inte behandlar den situation som nu har uppkommit får det enligt HD:s majoritet anses vara förenligt med bestämmelsens ordalydelse att låta möjligheten till komplettering omfatta även fall av detta slag.
Ett skiljaktigt justitieråd – Martin Borgeke – vill dock fastställa hovrättens beslut. Han skriver i sin skiljaktiga mening:
”Skulle kompletteringsmöjligheten kunna användas för tillägg till av domstolen redan fattade beslut i olika frågor skulle den i vissa fall utgöra ett alternativ till rättelsemöjligheten. Eftersom möjligheten till komplettering inte på något sätt är inskränkt i fråga om innebörden av kompletteringsbeslutet skulle det i praktiken betyda att den restriktiva tillämpning av rättelseinstitutet som är avsedd, och som också är väl motiverad, skulle riskera att undergrävas. Att i form av komplettering fatta ett nytt beslut rörande ersättning till A, vilket i praktiken förutsätter en prövning av hela den av henne yrkade ersättningen, är alltså inte möjligt.”
Foto: TT
