Socialnämnden i Markaryds kommun beslutade i december 2013 att omedelbart omhänderta en idag 13-årig pojke.
Nämnden vände sig därefter till Förvaltningsrätten i Växjö och begärde att pojken skulle beredas vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Som grund anfördes bland annat att det fanns misstankar om att pojken hade blivit slagen av sin styvpappa och att han, enligt storasystern, var familjens ”hackkyckling”.
Inställningen från pojkens ställföreträdare och offentliga biträde, en advokat, framgår av förvaltningsrättens dom:
”P (pojken) saknar sina föräldrar, men vet att han är i familjehemmet eftersom socialnämnden är orolig för att han inte har det bra hemma. Det har uppstått många orossituationer kring honom de senaste åren och oron har kommit från många olika håll, däribland skolan. Flera års frivilliga insatser har inte lett till någon förbättring. Utbrottet i skolan i december 2013 visar att det är något som inte står rätt till, trots att P säger att allt är bra.”
Pojkens mamma motsätter sig vård och även hennes uppfattning framgår av förvaltingsrättens dom:
”Beskyllningarna för misshandel av P (pojken) är felaktiga. Han utsätts inte för fysisk och psykisk misshandel i hemmet. Under sin uppväxt har han visat ett ombytligt, och ibland destruktivt beteende. Detta har hon och S (styvfadern) försökt att stävja genom en mer fast uppfostran än som är gängse i Sverige. Socialtjänsten har en fördomsfull inställning till deras konservativa uppfostran.”
Förvaltningsrätten konstaterar nu att det under flera år funnits en stark oro kring hemförhållandena hos pojken och hans familj och att skolan flera gånger har slagit larm om pojkens uppträdande och situation.
Förvaltningsrätten skriver:
”Trots att socialnämnden genom sin utredning inte kunnat verifiera påstådd fysisk och psykisk misshandel, och att X (pojkens mamma) lämnat helt andra uppgifter, får det – genom de signaler P (pojken) gett i skolan – anses i tillräcklig grad visat att påståendena stämmer. Därmed kan de uppgifter som socialnämnden lämnat, och som styrks av F:s (familjebehandlares) vittnesförhör, inte lämnas utan avseende. Därtill har X genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra hemsituationen för P visat på bristande insikt i hans behov av trygghet och säkerhet.”
Mot bakgrund av detta anser rätten att det finns en påtaglig risk att pojkens hälsa och utveckling skadas om han återvänder hem. Då vård inte bedöms kunna garanteras på frivillig väg bifalls därför nämndens ansökan.
Foto: TT
