Den idag 41-årig mannen dömdes våren 2013 till ett och ett halvt års fängelse och livstids utvisning för grov misshandel.
I samband med polisutredningen mot 41-åringen togs DNA-prover som kunde matchas mot prover från äldre ouppklarade brott. Det handlade om två överfallsvåldtäkter – dels mot en då 25-årig kvinna i centrala Stockholm våren 2005, dels mot en då 22-årig kvinna i Smögen sommaren 2008.
I båda fallen fanns det spermaprover som med graden +4 – alltså Statens kriminaltekniska laboratoriums starkaste matchningsgrad – kom från den 41-årige mannen. Båda kvinnorna har dessutom i förhör uppget att de känner igen 41-åringen.
Stockholms tingsrätt konstaterade att kvinnorna framstått som mycket trovärdiga och att 41-åringen inte hade kunnat lämna någon som helst rimlig förklaring till DNA-proverna. Åtalet var därför styrkt.
41-åringen hade i samband med våldtäkterna uppträtt mycket aggressivt och framkallat dödsångest hos offren men tingsrätten ansåg ändå inte att det hade varit fråga om grova brott – även om brottet mot 22-åringen, som utsatts för bland annat knytnävslag, hade legat på gränsen.
Våldtäkten mot 22-åringen hade även föregåtts av att 41-åringen tvingat in henne i en bil och fört bort henne till en mer avskild plats där våldtäkten hade utförts. Mannen dömdes därför även för människorov.
Straffvärdet för den sammanlagda brottsligheten uppgick enligt tingsrätten till mellan sju och åtta års fängelse. 41-åringen dömdes därför till ytterligare sex års fängelse och sammanlagt närmare 320 000 kronor i skadestånd.
Svea hovrätt instämmer nu i tingsrättens bedömning när det gäller skuldfrågan. Hovrätten betonar dock att människorovet inte förövats med vapen eller hot. Det har inte heller varit särskilt långvarit eller avsett någon längre sträcka.
Frihetsberövandet bedöms därför som mindre grovt och hovrätten ändrar straffet till fem års fängelse.
Hovrätten skriver i sina diomskäl:
”Vidare ska det förhållandet att sekretess A har utsatts för en våldtäkt inte påverka rubriceringen av människorovet eftersom X (den tilltalade) ska dömas särskilt för våldtäkten. I det fall som nu är aktuellt har själva frihetsberövandet i bilen inte varit särskilt långvarigt och inte heller avsett någon längre sträcka. Vidare har det inte framkommit något som tyder på att brottet förövats med hot med vapen eller dylikt. Vid dessa förhållanden anser hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att människorovet bör bedömas som mindre grovt brott.”
En nämndeman är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens dom.
Foto: TT
