JO:s uppgift är att utöva tillsyn över den offentliga verksamheten, inklusive domstolarna. Ombudsmännen ska särskilt se till att domstolarna och förvaltningsmyndigheterna iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter respekteras (3 § lagen 1986:765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän).
Internationellt är det inte helt vanligt att domstolarna granskas av en parlamentarisk ombudsman. Det förekommer, såvitt jag vet, i Finland, i en del länder på Balkanhalvön och i Israel. Ibland ifrågasätts också om JO:s granskning stämmer med internationella principer om domstolarnas oavhängighet.
All maktutövning behöver granskas och det råder nog enighet om att också domstolarnas maktutövning behöver någon form av granskning vid sidan av den granskning som en högre domstol kan göra. Frågan blir då vem som ska utföra den granskningen.
Internationellt finns det exempel på att högre domstolar har tillsyn över lägre domstolar. På andra håll sköts tillsynen av någon form av rättsligt råd som består av domare.
Vårt svenska statsskick bygger på att all offentlig makt utgår från folket (1 kap. 1 § regeringsformen). Domstolarna utövar offentlig makt och det är inte orimligt att folket granskar den makt som utgår från folket. Det är inte heller orimligt att granskningen sker genom JO som ju är utsedd av folkets valda företrädare, riksdagen.
Detta är en ordning som för den enskilde borde vara mera tilltalande än ett system där domstolarna själva utser organ som ska granska verksamheten. Jag tror också att det är en ordning som bättre bidrar till allmänhetens förtroende för rättsordningen än en granskning som görs av domstolarna själva.
JO är försiktig i sin granskning av domstolarna. Rättstillämpningen kritiseras bara i flagranta fall. Bedömningar av bevis- och rättsfrågor tas i regel inte upp. Frågor i pågående mål tas bara upp om det är fråga om långsam handläggning.
Till bilden hör också att JO:s granskning inte resulterar i bindande beslut. JO:s beslut är en meningsyttring som får betydelse om de som läser vad JO skriver blir övertygade om att det är riktigt. Och om JO väcker åtal eller tar initiativ till arbetsrättsliga åtgärder mot en domare, kan saken prövas av domstol och är inte problematisk ur ett oavhängighetsperspektiv.
Det kan tilläggas att grundlagsutredningen i arbetet med 2011 års ändringar av regeringsformen inte ifrågasatte JO:s kontroll av domstolarna (SOU 2008:125 s. 315 f.).
En fråga är naturligtvis vilken nytta JO:s granskning har fört med sig för domstolarnas rättskipning.
Åren närmast efter rättegångsbalkens ikraftträdande riktade granskningen in sig på ganska vardagliga saker. JO gjorde en god insats genom att lägga så pass mycket energi på detaljgranskning av domstolar i hela landet. Ikraftträdandet av nya rättegångsbalken var en stor sak; någon lika omfattande reform av rättskipningen är det inte sannolikt att vi kommer att få uppleva.
Jag är övertygad om att JO:s insatser under denna tid uppskattades av domstolarna. Och även idag anmärker JO på smärre fel i den mån de upptäcks vid inspektioner.
De JO-beslut som innehåller kritik av domare och domstolar hör dock numera i regel till en annan kategori. Det är allvarliga fel som föranlett klagomål hos JO.
Den största kategorin gäller långsam handläggning som är en akilleshäl särskilt hos förvaltningsdomstolarna men också i viss mån hos de allmänna domstolarna, framför allt när det gäller dispositiva tvistemål. Annars är det handläggningsfel av olika slag som blir föremål för kritik. I äldre tider fanns det förhållandevis många exempel på dåligt uppträdande bland domare men dagens domare, som står under trycket av en hård arbetsbörda, kan också göra fel.
Huvudfåran i JO:s granskning är den som följer av riksdagens uppdrag: att se till att domstolarna iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Till denna kategori hör också en granskning av att domstolarna rättar sig efter internationella regler om domstolarnas oavhängighet och opartiskhet.
Besluten i denna kategori hör till de viktigaste under den aktuella perioden när det gäller förhållandet mellan JO och domstolarna. Det är nödvändigt att det finns någon som kan bevaka rättsstatens intressen när domstolarna någon gång visar tendenser att svikta. JO har i dessa fall ställt upp för rättsstaten.
JO kan tyckas i ett annat sammanhang ha tagit på sig rollen som bakåtsträvare. Under senare tid har det skett stora förändringar i domstolarnas inre organisation. Från ett system där en domare har ansvarat för de mål som han tilldelats genom lottning och skött dem från ax till limpa har det utvecklats andra sätt att fördela arbetsuppgifter i domstolarna.
En absolut majoritet av underrätterna har utnyttjat möjligheten att organisera sin verksamhet på något annat sätt än genom traditionella rotlar. De nya organisationsformerna har bedömts gagna effektiviteten i rättskipningen. Här har JO pekat på konsekvenser av nyordningar som kunnat vara till men för tilltron till rättskipningen och tagit upp en diskussion med utgångspunkt från krav på opartiska och oavhängiga domstolar. Enligt min uppfattning har JO verksamt bidragit till att få diskussionen att inte bara handla om effektivitet utan även om rättsstatliga principer.
JO:s tillsyn över domstolarna under åren med rättegångsbalken har alltså rört stort som smått. Det är naturligt att granskningen har ändrat karaktär under de mer än 60 år som gått sedan rättegångsbalken trädde i kraft. Behovet av en intensiv granskning av rutiner har minskat medan behovet av en granskning av domstolarnas sätt att uppfylla sitt grundläggande uppdrag står kvar.
Gemensamt för merparten av det som granskas är att det är saker som aldrig kan komma under prövning av en överinstans. Det är bara den utomstående granskaren som kan upptäcka och påtala felen. Och även om jag är part i målet, vill jag säga att samspelet mellan JO och domstolarna har varit lyckosamt under de år som gått sedan rättegångsbalken trädde i kraft. JO:s granskning har bidragit till att våra domstolar fungerar bra. Och därigenom till att stärka medborgarnas förtroende för rättsordningen.
Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken ”Svea Hovrätt 400 år” (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.
Foto: KU
