KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
Ekobrottsmyndighetens välarrangerade heldagsprogram under Almedalsveckan rönte stort intresse både publikmässigt och medialt. På temat ’möjliggörare’ för ekonomisk brottslighet medverkade experter från exempelvis Åklagarmyndigheten, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten samt undertecknad som inbjuden från privat sektor.
Stort fokus blev på hur BankID missbrukas av kriminella för att ta krediter som inte återbetalas. Kopplar man på falska inkomstuppgifter står dörrarna för att begå bidrags- och skattebrott på vid gavel. Likaså för att genom ’spökföretag’ tvätta pengar i stor skala.
I panelen ställdes frågan om vårt tidsperspektiv, hur långsiktigt eller kortsiktigt man ser på problematiken, och vad vi riskerar som samhälle i det långa loppet. Chansen att ligga steget före den ekonomiska och den finansiella brottsligheten ter sig marginell som det ser ut med dagens förutsättningar i Sverige.
Seminariet var vältajmat, då utredningen Bolag och brott– några åtgärder mot oseriösa företag (SOU 2023:34) lämnades över den 3 juli. Bland förslagen finner vi att Bolagsverket får en tydligare kontrollerande roll med ändrad förordning från och med 1 juli 2024 för att förhindra att aktiebolagsregistret med fler register innehåller felaktigheter. Det är ytterst välkommet. Maxstraffet för styrelsemålvakter eller den som utser någon annan till detta höjs från ett år till två års fängelse, vilket ska gälla från 1 juli 2025. För att bättre kunna förhindra att bolag registreras med stulna, kapade eller fiktiva identiteter, föreslås att Bolagsverket ska kunna förelägga personlig inställelse för att säkerställa anmälarens eller den anmäldes identitet eller behörighet att företräda ett företag.
Är tanken att kunna ligga steget före brottsligheten krävs utökade uppdrag och befogenheter till våra myndigheter, och bättre förutsättningar att dela information (vilket påtalats under lång tid). Det är därför välkommet att se några av de förslag som presenteras i utredningen och att budskapen om behoven som lyfts av Ekobrottsmyndigheten med fler myndigheter får alltmer gehör.
Personligen är jag glad att Ekobrottsmyndighetens program i Almedalen valde att lyfta korruptionens nyckelroll inom organiserad brottslighet. Pö om pö börjar vi i Sverige nu att mogna i vår insikt om korruption. Exempelvis pratar vi i gemen alltmer om otillbörlig påverkan och infiltration än om ’vänskapskorruption’. Det är också ett steg i rätt riktning. Enligt Europols hotanalys för grov och organiserad brottslighet 2021, använder cirka 60 procent av organiserade brottslingar regelbundet korruption och mer än 80 procent av de kriminella nätverken använder lagliga verksamhetsstrukturer för att begå brott. Jag tror inte att Sverige eller Norden är ett undantag.
Finansiella institut är synnerligen angelägna om att deras AML-system är framtidsdugliga, för att möta både regelverkskrav och mitigera riskerna i den operativa verksamheten. De system för att hantera åtaganden mot penningtvätt och terrorism-finansering med stora avdelningar och omfattande resurser som byggts upp står redan inför nästa mognadsfas. Även med det arbete som gjorts, är det fortfarande bara någon eller några få procent av all penningtvätt som stoppas.
Det händer fortfarande ofta att frågan ställs varför en verksamhet ska granska sina korruptionsrisker. I kontrast till penningtvättslagen och de tydliga incitament som finns där, saknas ju föreskrifter för anti-korruption och det blir varken böter eller sanktioner enligt svensk lag om en verksamhet underlåter att vidta förebyggande åtgärder. I en tidigare krönika har jag tagit upp just företags ansvar att förebygga brottslighet utifrån perspektivet att underlåtande att förebygga korruption är ett brott i exempelvis amerikansk och brittisk lagstiftning. Det finns också i svensk lag om än i annan och mycket mildare valör.
Här vill jag gärna understryka att behovet är ihållande vad gäller att förstå hur den organiserade brottsligheten arbetar i alla sektorer. Systematiska upplägg för bolånebedrägerier med ’crime-as-a-service’ inklusive förfalskning av anställningsuppgifter och annan kreditvärdighetskritisk information, upptäcktes i ett fall i Norge tack vare att polisen sökte igenom brottslingarnas mobiler i samband med ett tillslag mot narkotikahandel. Korruptionen i det fallet involverade mutade personer på insidan av banken som medverkade till lånebedrägerierna.
Bankerna är dock på den så kallade ”receiving end”. När brottsvinsterna redan genererats. Icke-finansiella verksamheter har ett större jobb att göra för att ställa om ett riskomoget synsätt till att tänka sårbarhet och exponering i alla lägen. Nu pratar vi risken för ekonomisk brottslighet i stort, inklusive korruption och bedrägerier. Men låt oss vara tydliga med att en effektiv riskmedvetenhet inte är lika med ett patologiskt nejsägande.
Vid näringspenningtvätt finns ett straffansvar för klandervärt risktagande, enligt 7§ i penningtvättslagen. Gärningsmannen ska kunna klandras för att hen uppsåtligen tar en risk när en viss handling utförs. Motsvarande inklusive synen på klandervärt risktagande saknas inom mutbrottslagstiftningen. Självklart kan man hänvisa till 5e§ och vårdslös finansiering av muta (en näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott), men det är ändå inte jämförbart.
Näringslivet brukar hitta lösningar och agera fortare än politiken och lagstiftningen. På frågan varför det är logiskt att inkludera korruptionsrisk i ekvationen, låt mig föreslå en alternativ frågeformulering att fundera över – Måste underlåtenhet att skydda sig mot brottslighet i sig bli straffbart för att det ska betraktas som väsentligt? Om svaret är ja, behövs – kanske tyvärr – bättre möjligheter att kräva ansvar för klandervärt risktagande i samband med mutbrottslighet.
För dig som strax lägger dig i hängmattan eller kastar loss från bryggan, ta tiden och fundera kring hur framtiden kommer att se ut. Om vi tittar tillbaka på den ekonomiska brottslighetens utveckling om säg tre år, vad vill vi kunna konstatera att vi lyckades med? Vilka frågor vill vi ska debatteras då?
Allt annat lika, är jag övertygad om att det som är ekonomiskt och affärsmässigt sunt förnuft är det som kommer att gälla. Det gäller alla aktörer på båda sidor av lagen.
Glad sommar!
