Ett bolag och fondförsäkringsbolaget SEB hade tecknat ett avtal där det framgick att bolaget skulle leverera två tjänster till SEB.
Bolagets tjänst bygger bland annat på ett system där anslutna kunder per telefon kan komma i kontakt med en sjuksköterska som vid behov remitterar vidare till en av SEB godkänd vårdgivare. En annan del av bolagets verksamhet bygger på ett system där anslutna kunder per telefon kan anmäla bl.a. sjukfrånvaro.
I en bilaga till det ramavtal som SEB och bolaget hade tecknat fanns en vinstdelningsklausul med följande lydelse.
”En vinstdelning beräknas från Bolagets preliminära vinst innan bokslutsdipositioner. 35 % (trettiofem) av nämnda preliminära vinst reducerat med beräknad skatt återbetalas till SEB Trygg Liv som priskreditering jämt fördelat under kommande verksamhetsår. Krediteringen sker i samband med ordinarie fakturering.”
Bolaget stämde SEB vid Stockholms tingsrätt och begärde 11,1 miljoner kronor eftersom man ansåg att bolaget hade lidit skada i samband med att SEB hävde avtalet med retroaktiv verkan.
SEB, å sin sida, hävdade att man hade haft rätt att häva avtalet eftersom bolaget inte hade redovisat sin vinst på ett avtalsenligt sätt.
SEB stämde även i sin tur bolaget och begärde knappt 725 000 kronor i återbetalning av en viss ersättning samt drygt 4,2 miljoner kronor för utebliven vinstdelning.
Bolaget bestred detta.
Tingsrätten konstaterar att närstående företag och aktörer till bolaget fakturerat bolaget avsevärda belopp och att dessa utbetalningar hade påverkat den vinst som bolaget skulle dela med sig av till SEB.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”De utbetalningar som AB (bolaget) har gjort till närstående bolag m.fl. har givetvis påverkat storleken av den vinst som AB avtalsenligt skulle dela med sig av till SEB. AB:s sätt att sköta sin ekonomi och bokföring kan starkt ifrågasättas ur ett flertal aspekter, men om AB härigenom har gjort sig skyldigt till avtalsbrott gentemot SEB får i första hand bedömas utifrån hur vinstdelningsklausulen är utformad. Det är ostridigt att det är SEB som har stått för upprättandet av Ramavtalet, inklusive vinstdelningsklausulens formulering.”
Tingsrättens inställning till innebörden av klausulen redovisas också i domskälen:
”Det kan konstateras att det av dess ordalydelse inte framgår hur den preliminära vinst som åsyftas ska beräknas. Det framgår endast att vinstdelningen ska ske utifrån den preliminära vinsten, innan bokslutsdispositioner har gjorts och efter att beräknad skatt har räknats av. Vid en bedömning utifrån klausulens ordalydelse har AB inte brutit mot avtalet.”
SEB har således enligt tingsrätten – genom den obefogade hävningen – begått ett avtalsbrott och ska därför ersätta bolagets kostnader för hävningen.
Tingsrätten konstaterar även att SEB:s så kallade genkäromål ska ogillas. Efter en samlad bedömning finner tingsrätten att SEB ska betala bolaget drygt 2,1 miljoner kronor.
SEB ska även betala delar av bolagets rättegångskostnader med 300 000 kronor.
