Ökad domarmakt
Utvecklingen av domstolsväsendet i allmänhet och domarrollen i synnerhet är ett centralt tema i Svea hovrätts firande av sitt 400-årsjubileum. Ett skäl till denna infallsvinkel är den utveckling av domstolarnas ställning som följt av internationaliseringen av lagstiftningen.
I dess spår följer ökat antal normkonflikter, alltmer otydlig lagstiftning och lagstiftning som medger allt mer tolkningsutrymme. Denna utveckling har, som många pekar på i jubileumsskriften, lett till en påtaglig förskjutning av makt från lagstiftaren till domstolarna.
En nationell trend är också att allt fler frågor, som tidigare avgjorts i politisk ordning, förs över till domstolarna. De tydligaste exemplen är migrations- och mark- och miljödomstolarna. Också på det sättet har domstolarnas ställning stärkts och domarnas makt ökat.
Samtidigt har trycket på domstolarna ökat i också andra avseenden. Krav på effektiv och rättssäker målhantering, korta handläggningstider och ett gott bemötande är idag självklarheter.
Det har skett en betydande strukturomvandling i det svenska domstolsväsendet under de senaste decennierna. Reformeringen av tingsrättsorganisationen och omvandlingen från länsrätter till förvaltningsrätter har medfört att antalet domstolar har minskat påtagligt och domstolarna har samtidigt blivit betydligt större.
Det mesta talar för att domarnas ställning i samhället kommer att stärkas ytterligare. De senaste ändringarna i regeringsformen, med införande av ett särskilt kapitel om domstolar och borttagande av uppenbarhetsrekvisitet för lagprövningsrätten, måste se som ett erkännande, om än motvilligt, av den maktförskjutning som skett.
Mot denna bakgrund kan enligt min mening några centrala utvecklingslinjer skönjas.
Värna domstolarnas och domarnas integritet och oberoende
I och med att domstolarnas relativa makt ökar kan antas att synen på domstolar kan komma att förändras. Domstolarnas konstitutionella särställning kan behöva uppmärksammas ytterligare.
En viktig fråga är då hur domstolarna styrs och leds. Inrättandet av Domstolsverket på 70-talet var en nödvändig åtgärd för att stärka greppet om domstolsväsendets administration och för att möjliggöra den strukturomvandling som domstolarna genomgått. Domstolsverket av idag är en välfungerande organisation i domstolarnas tjänst.
Från maktdelningssynpunkt kan dock diskuteras om dagens lösning på ett tillräckligt tydligt sätt värnar domstolarnas oberoende. Domstolsverket är en myndighet under regeringen. Den beslutar om domstolarnas budget, styr domstolsväsendets administrativt och beslutar om domarnas löner. Även om Domstolsverkets chefer har varit och är kloka personer är inte minst dialogen med domstolarna känslig och innehåller en del principiella problem.
Det finns enligt min uppfattning anledning att överväga om inte Sverige borde inrätta en administrativ ledning för domstolsväsendet som är mer fristående från och oberoende av regeringsmakten. Det finns en rad internationella förebilder i domstolsstyrelser eller Judicial Councils, såväl i nordiska länder som i andra länder i vår närhet.
Stärk domaryrket
Den ökade makt som ligger på domstolarna måste givetvis åtföljas av en diskussion kring domarrollen. Med makt följer ansvar och det är centralt för domarnas ställning att domarmakten utövas på ett ansvarfullt, konsekvent och genomtänkt sätt. Det kan därför finnas anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt domarrollen, i förhållande till vad vi har varit vana vid.
Det kan också finnas anledning att ägna uppmärksamhet åt domaryrkets yttre förutsättningar. Rekryteringsfrågorna kommer då i fokus. Det är paradoxalt att konstatera att, samtidigt som domarrmakten stärks, finns rekryteringsproblem på många håll, inte minst utanför storstäderna.
För inte så länge sedan diskuterades att helt avskaffa den särskida domarutbildningen. De flesta är nog numera överens om att det är fel väg att gå. Tvärtom finns starka skäl att ytterligare värna och bygga ut domarutbildningen. Att den är spridd över landet är också av central betydelse.
Det förhållandet att många domarutbildade under ett antal år verkar i andra juristbefattningar, bland annat på departement och myndigheter, måste ses som en stor fördel – inte minst för statsförvaltningen. Den skolning man får som domare är välgörande för kvaliteten i beslutsfattandet, närmast oberoende av i vilken juridisk position man verkar.
Det finns också anledning att verka för en mer flexibel tjänstestruktur för domare, med fler befordrade tjänster utan chefsansvar. Det skulle ytterligare markera tyngden i domaryrket. Konkurrenskraftiga löner är naturligtvis också en central fråga för kommande rekrytering på alla nivåer.
Utveckla processrätten
Under Svea hovrätts 400-åriga historia har processrätten och processförutsättningarna genomgått många olika faser. Inte minst pendlandet mellan muntlighet och skriftlighet är slående. Processrätten är också helt central för domstolarnas möjlighet att verka rationellt och rättssäkert.
Den senaste innovationen, En modernare rättegång, har nu hunnit verka några år. Från en inledande skepsis, från såväl domare som parter, har reformen nu satt sig. Hovrättsprocessen fungerar nu väl och jag tror att det finns få förespråkare för en ordning som innebär en återgång till att hålla nya muntliga förhör i hovrätten. Också frågan om prövningstillstånd har satt sig och den häftigaste kritiken har lagt sig.
Men en fortsatt reformering av processrätten är nödvändig för ett väl fungerande domstolsväsende.
Den viktigaste reformen för de allmänna domstolarna är Straffprocessutredningens förslag, som skulle leda till en mer rationell brottmålshantering. I förslagen ingår bland annat generella regler om prövningstillstånd i brottmål. Här finns otaliga internationella förebilder. Det är bara att hoppas att en kommande regering har kraft att ta sig an denna utredning och andra för rättsväsendets långsiktiga utveckling angelägna utredningsförslag.
Domarnas eget ansvar för utvecklingen
Domstolsväsendet och domarkåren har traditionellt hållit en låg profil i frågor som avser den egna utvecklingen. Med en delvis ny domarroll, med en ökad självförvaltning och – inte minst med ett ökat yttre tryck är det nödvändigt att vi domare engagerar oss i utvecklingsfrågor och frågor som avser den bild som förmedlas av domstolarna.
Jag tycker att vi kan skönja en sådan utveckling i dagens domarkår
Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken ”Svea Hovrätt 400 år” (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.
Foto: TT
