Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen med en redogörelse för användningen av hemliga tvångsmedel under 2012. Till hemliga tvångsmedel räknas här hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (tidigare teleavlyssning), hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (tidigare teleövervakning) och kameraövervakning som görs i hemlighet
Regeringens samlade bedömning är att användningen av hemliga tvångsmedel under 2012 har fyllt sin funktion och varit en nödvändig metod vid brottsbekämpning.
Justitieutskottet, som har granskat regeringens skrivelse, menar att redogörelsen är tillräcklig.
Utskottet poängterar att granskningen är viktig för att kunna bedöma vad användningen av hemliga tvångsmedel har lett till för resultat i brottsutredningar – särskilt med tanke på avvägningen mellan enskilda personers integritet och samhällets intresse av en effektiv brottsbekämpning.
Regeringens redogörelse bygger på uppgifter från Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Tullverket.
Under 2012 lämnades enligt regeringen 7 643 tillstånd till hemliga tvångsmedel. Det kan jämföras med år 2011, då antalet tillstånd uppgick till 5 524.
Tillstånden under 2012 omfattade 2 254 brottsmisstänkta personer. Motsvarande siffra för 2011 var 2 040 personer.
Hemliga tvångsmedel användes i 912 förundersökningar. Under 2011 var motsvarande siffra 782.
Regeringen skriver att enligt deras bedömning har ”myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2012 varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen.
Av myndigheternas redovisning framgår enligt regeringen att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet.”
Enligt regeringen har hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation varit till nytta när det gäller 73 procent av misstänkta. Motsvarande siffra för hemlig kameraövervakning var 62 procent.
År 2011 uppgick den redovisade nyttan av den samlade tvångsmedelsanvändningen – hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning – till 72 procent.
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning har enligt redogörelsen främst haft betydelse genom att uppgifterna har använts som spaningshjälpmedel, genom att de utgjort underlag för förhör under förundersökningen eller genom att de lett till att den misstänkte har kunnat frihetsberövas.
Foto: TT
