Den 27 september 2012 kom en container med omkring fyra miljoner cigaretter till Göteborgs hamn. Med anledning av det inleddes en förundersökning om grovt tullbrott och grov olovlig befattning med smuggelgods.
Mitt på dagen den 11 oktober 2012 kom en lastbil med två män och lastade om cigaretterna från containern till lastbilen. Lastbilen lämnade sedan platsen.
Efter spaningsinsatser kunde två män gripas senare samma kväll som misstänktes vara inblandade i smugglingen. I samband med detta kom också en tredje man att gripas, misstänkt för att ha varit föraren av lastbilen.
Mannen stämde in på det signalement av föraren men förnekade brott.
I förhör uppgav istället mannen att han under dagen hade arbetat, hämtat sina barn på förskolan och att de därefter hade besökt hans mamma. Han hade också tittat på en bil som han funderade på att köpa.
Mannen kunde styrka sitt alibi bland annat genom en parkeringsbiljett för parkeringen vid mammans bostad. Han gav lämnade också namn på bland annat arbetsgivare och dagispersonal som kunde styrka var han befunnit sig under dagen.
Åklagaren fattade trots dessa uppgifter efter förhöret beslut om att anhålla mannen på sannolika skäl misstänkt för grovt tullbrott.
Under förmiddagen nästa dag förhördes dock de alibivittnen som mannen hade nämnt och åklagaren hävde därefter beslutet. Misstankarna mot honom avskrevs och han frigavs runt klockan halv två på eftermiddagen.
Mannen anmälde händelsen till JO och uppgav att han upplevt hela situationen som mycket psykiskt påfrestande. Särskilt gripandet hade varit dramatiskt då han fått vapen riktade mot sig och med tanke på att han hade sina två små barn, två och fyra år gamla, med sig vid gripandet.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors anser dock inte att det finns skäl att ifrågasätta just gripandet. Hon skriver:
”Det är lätt att inse att det ingripande som X utsattes för var mycket obehagligt, både för honom och hans familj. Utredningen visar att en rad olyckliga omständigheter ledde fram till att X befann sig på den aktuella platsen och att han greps. Det finns inte tillräcklig anledning för mig att ifrågasätta ingripandet i sig.”
JO anser dock att beslutet att anhålla mannen kan ifrågasättas. Enligt JO borde det ha talat till mannens fördel att han lämnade verifierbara alibiuppgifter, även om det inte gick att få kontakt med vittnena så sent på kvällen.
Dessutom har det inte framkommit av Tullkriminalens yttrande om de kontrollerade mannens dator eller på andra sätt undersöka hans alibi och personliga förhållanden. Inte heller har det framgått om man försökte få fram andra kontaktuppgifter.
JO understryker också att det har betydelse att förhöret med mannen hölls utan att någon försvarare var närvarande.
JO skriver slutligen angående anhållningsbeslutet:
”Enligt min mening kan det ifrågasättas om utredningen gav tillräckligt stöd för åklagarens påstående att X var på sannolika skäl misstänkt för grovt tullbrott. Vid en objektiv bedömning av omständigheterna framstår det som tveksamt om misstanken nådde upp till sannolika skäl. Alltför för stor vikt verkar ha lagts vid spaningschefens uppgift om att han var säker på att X var den person som de eftersökte. Signalementsuppgifterna framstår dock inte som särskilt särpräglade. Dessutom ger utredningen intrycket att X:s egna uppgifter och omständigheter som talade till hans fördel inte beaktats i tillräcklig omfattning.”
JO fortsätter:
”Sammanfattningsvis anser jag att grunden för beslutet att anhålla X var mycket tveksam.”
JO är också kritisk till att förhören dagen efter inte genomfördes mer omgående och att åklagaren inte prövat anhållningsbeslutet tidigare. Enligt JO hade mannen förmodligen kunnat släppas tidigare under dagen.
Foto: TT
