En förundersökningsledare vid polismyndigheten i Hallands län uppmärksammade besluten om tvångsmedel som enligt honom hade fattats på otillräckliga grunder.
Polisen hade inlett en förundersökning om narkotikabrott genom överlåtelse, innehav och eget bruk i en lägenhet i Halmstad.
Vid husrannsakan hittade polisen en mobiltelefon som tillhörde den huvudmisstänkte. Telefonen användes enligt polisen vid kontakter mellan säljare och köpare av narkotika.
Därför uppstod skälig misstanke mot ett stort antal personer om ringa narkotikabrott genom innehav och eget bruk. Brottsmisstankarna grundades på att personerna förekommit i SMS-trafik kopplad till telefonen.
Förundersökningsledaren ifrågasatte dock i anmälan till JO om de personerna som förekom i SMS-trafiken kunde betraktas som skäligen misstänkta för narkotikabrott och underkastas husrannsakan och kroppsbesiktning endast på denna grund. Han ville att JO skulle granska besluten och uttala sig om lagligheten i detta arbetssätt.
Arbetssättet hade enligt förundersökningsledarens uppfattning stöd hos polismyndighetens ledning.
Polismyndigheten skriver dock i ett yttrande till JO att den samlade bedömningen är att grund för skälig misstanke mot de personer som förekommer i SMS-trafiken från den beslagtagna mobiltelefonen saknats i majoriteten av fallen. Därmed har också förutsättningar för beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning saknats.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors skriver i sin bedömning:
”Som redovisats under avsnittet om rättslig reglering har JO vid flera tillfällen uttalat att det för att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser, det vill säga omständigheterna måste vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke.”
JO anser inte att det finns anledning att ifrågasätta beslutet om den ursprungliga husrannsakan då mobilen påträffades eller bedömningen att två av de personer som befann sig i den lägenheten var skäligen misstänkta för narkotikabrott.
När det gäller misstankarna mot de personer som förekom i mobiltelefonens SMS-trafik och de beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning som fattades för dessa personer gör JO dock en annan bedömning.
JO skriver att det inte fanns tillräcklig grund vare sig för skälig misstanke om att personerna hade brukat den förvärvade narkotikan eller att de förvarade den i sina hem.
”Detta gäller såväl de fall där det endast gått någon eller några dagar från det att aktuella textmeddelanden utväxlats, som de fall då betydligt längre tid förflutit. För att skälig misstanke skulle anses ha förelegat skulle det ha krävts några mer konkreta omständigheter i varje enskilt fall som talade för antingen att den förvärvade narkotikan hade brukats av personen i fråga eller att personen förvarade narkotikan i sin bostad vid tillfället för beslutet.”
JO riktar däför kritik mot polismyndigheten för att man i ett flertal fall beslutat om husrannsakan och kroppsbesiktning utan att det funnits tillräcklig grund för detta.
Foto: TT
