På grund av ett tidigare trauma lider den intagne av PTSD vilket medför att han, enligt egen uppgift, inte kan lämna urinprov ståendes.
I motsats till underinstanserna anser kammarrätten att han vid det aktuella provtillfället har haft medicinska skäl för att avstå från att lämna urinprov, såväl stående som sittande. Den utdömda varningen undanröjs därför.
Kriminalvården beslutade i mars 2022 att inte ändra anstalten Hällbys beslut att tilldela en intagen som vägrat att lämna urinprov en varning. Beslutet motiverades med att det framgår av fängelseförskrifterna att en intagen som utgångspunkt ska varnas om denne vägrar att lämna urinprov.
I sitt överklagande till Förvaltningsrätten i Linköping anförde den intagne att han aldrig tidigare vägrat att lämna drogprover. På grund av tidigare trauma lider han av PTSD, vilket gör att han inte kan lämna urinprov stående. Att lämna prover stående triggar PTSD:n och får honom att ”låsa sig”. Tidigare satt han på anstalten Kumla och tilläts då lämna prover sittandes. Innan han kom till anstalten Hällby hade han inga varningar eller rapporterade misskötsamheter.
Försökt gå anstalten tillmötes
Han har försökt gå anstalten tillmötes och lämna drogprover på andra sätt, men har konsekvent fått nej utan motivering. Hans medicinska oförmåga att lämna prover på det sätt anstalten kräver har medfört att han erhållit många varningar, vilket fått svåra konsekvenser för honom.
Förvaltningsrätten konstaterade att det framgick av psykologutlåtanden att mannen med stor sannolikhet lider av PTSD. Han har även till psykolog uppgett att det är jobbigt att det är jobbigt att lämna urinprov stående. Domstolen saknade anledning att ifrågasätta dessa uppgifter.
Av underlaget framgick dock inte att han var medicinskt förhindrad att lämna urinprov ståendes. Kriminalvården ansågs därför ha haft fog för sitt beslut.
Kammarrätten av annan åsikt
I Kammarrätten i Jönköping har mannen åberopat journalanteckningar från två behandlande psykologer.
Med hänsyn till vad som framkommit av inlämnade journalanteckningar anser domstolen att mannen har haft godtagbara skäl för att inte lämna urinprov på Kriminalvårdens begäran. Myndighetens krav på hur urinprovet ska lämnas är dock en verkställighetsfråga som inte kan prövas i domstol. Det saknar dock betydelse eftersom mannen alltså inte har varit skyldig att lämna urinprov.
Beslutet om varning ska därför undanröjas. (Blendow Lexnova)
