Juristen från Uppsala lämnade in sin stämningsasnökan vid Stockholms tingsrätt. Motpart var staten genom Skatteverket.
Konkursboet hade gjort anspråk på den ersättning för rättegångskostnader som gäldenären hade tillerkänts och överlåtit fordran till juristen som alltså varit ombud för gäldenären.
Staten hade dock kvittat fordran mot gäldenärens skatteskulder.
Juristen hävdade bland annat att statens kvittning inte hade skett hos den som var så kallad saklegitimerad innehavare av fordran. Staten, å sin sida, hävdade bland annat att fordran aldrig hade tillfallit boet eftersom det inte hade inträtt i skatteprocessen och således hade avstått egendomen.
Tingsrätten ansåg dock att ett e-postmeddelande talade för att boet inte hade haft för avsikt att avstå egendomen och att viljan att inte inträda i processen inte medförde något avstående.
Mot bakgrund av detta ansåg tingsrätten att fordran skulle ingå i boet och eftersom den överlåtits så gick tingsrätten på juristens linje och biföll käromålet.
Staten dömdes även att betala juristens rättegångskostnader med 11 000 kronor.
Domen överklagades till Svea hovrätt som ansåg att boet, genom att avstå från att föra talan i processen, även får anses ha avstått från en eventuell fordran på ersättning för processkostnader.
Hovrätten skrev i sina domskäl:
”I förevarande fall väckte konkursgäldenären talan om taxering. Av ovan citerade epostmeddelande från konkursförvaltaren framgår att konkursboet avstod från att föra talan och att boet inte ville belastas med några kostnader på grund av processerna. Den nu aktuella fordringen på kostnadsersättning är en direkt och förutsebar följd av taxeringsprocessen. Genom att avstå från att föra talan i taxeringsprocessen får konkursboet enligt hovrättens mening då också anses ha avstått från en eventuell fordran på kostnadsersättning för processkostnader.”
Hovrätten ansåg att fordran inte har tillkommit boet utan konkursgäldenären och att boet alltså inte har kunnat disponera över den.
”Något hinder mot Skatteverkets åtgärd att genomföra kvittning efter det att konkursgäldenären erhållit fordringen på staten har inte framkommit”, skrev hovrätten.
Mot bakgrund av bland annat detta ogillade hovrätten käromålet och dömde juristen att betala statens rättegångskostnader i tingsrätten med 5 000 kronor och i hovrätten med 6 000 kronor.
Högsta domstolen har nu beslutat att inte pröva fallet.
