DEBATT – av Clas Jörgensen och Jessica Madani, delägare på Advokatfirman Helios.
Dagens Juridik har tidigare rapporterat att landets domare arbetar på ett gemensamt upprop till Regeringen för att uppmärksamma den ansträngda situationen de står inför. Domare arbetar under för hög belastning och nödgas arbeta kväll och helger för att kunna leverera rättssäkra domslut.
Komplexiteten i brottmålen har ökat betydligt de senaste åren och tingsrätternas målhantering har också ökat avsevärt. Som utomstående advokater som i stor utsträckning jobbar mot domstol kan vi bara hålla med om att landets domare arbetar under helt andra förhållanden idag jämfört med bara för ett par år sedan. Vid en studie av Domstolsverkets årsredovisning för 2018 jämfört med 2022 ser man också att domstolarnas anslagsredovisning visar att budget ökat med ca 17 % från 2018 till 2022 från 5,77 miljarder kr 2018 till 6,76 miljarder kr 2022. Samtidigt ökade Åklagarmyndighetens budget från 1,52 miljarder kr för 2018 till 2,05 miljarder kr för 2022, vilket innebär en ökad budget om nästan 35 %.
Kostnaden för rättsliga biträden har under samma period ökat med ca 24 % från 2,85 miljarder kr för 2018 till 3,56 miljarder kr för 2022 (vilket även inbegriper kostnader för biträden som inte jobbar med brottmål). Totala kostnaden för åklagare, domstol och rättsliga biträden för 2022 beräknas således uppgå till totalt 12,37 miljarder kr. Debatten angående rättsväsendet har de senaste åren handlat om hur samhället ska hantera den grova brottsligheten och fokus brukar ligga på att just polisen behöver få mer resurser för att kunna hantera den organiserade brottsligheten. Mindre hänsyn tas till övriga aktörer som också är nödvändiga för att rättsväsendet ska fungera. Polisens anslag har också ökat med flera miljarder kr de senaste åren. Under 2018 hade Polismyndigheten kostnader om 23,72 miljarder kr. Enligt den senaste årsredovisningen prognostiserades kostnaderna uppgå till 33,56 miljarder kr för 2022, vilket alltså innebär en budgetökning om 41 % under åren 2018-2022. En sak vi noterat är att polisen alltså fått avsevärt högre budgetökning än vad övriga delar av rättsväsendet fått under samma period. En annan sak är att polisens budgetökning under denna period uppgått till 9,84 miljarder kr medan rättsväsendet i övrigt fått en budgetökning om totalt 2,23 miljarder kr.
Detta medför en snedförvridning av fördelningen av resurserna samtidigt som konsekvensen blir att åklagare, domare, försvarsadvokater och målsägandebiträden får arbeta mer för att hantera den ökade ärendeinströmningen från polisen som kommer med ökade anslag. Enligt Polismyndighetens budgetunderlag för 2023-2025 beräknas också polisens kostnader öka till nästan 41,65 miljarder kr till 2025, vilket utgör nästan en dubblering av anslaget från 2018! Parallellt med detta har Domstolsverket nyligen beslutat att införa regler som innebär att ersättningen till försvarare och målsägandebiträden ska beräknas efter en taxa istället för efter den tid som faktiskt lagts i ärendet. Begränsningen i ersättning framstår som ogenomtänkt vid jämförelse med de siffror vi just gått igenom.
Reglerna har tillkommit efter att Riksrevisionen gjort en rapport med slutsatsen att ”kontrollen av ersättning till rättsliga biträden inte är tillräckligt god” och som enda åtgärd föreslagit att strama åt ersättningen till målsägandebiträden och offentliga försvarare. Av Riksrevisionens rapport framgår inte huruvida Riksrevisionen beaktat kontextuella frågor som brottmåls ökade komplexitet och budgetökningar för övriga aktörer (och då särskilt polisen) och hur detta påverkar arbetsbördan för domstol och offentliga biträden. Istället har Riksrevisionen med skygglappar för ögonen kommit fram till den märkliga slutsatsen att ersättningen till försvarare och målsägandebiträden ska sänkas för att kostnaden för offentliga biträden överlag ökat. Trenden går alltså mot att polisen får en allt större del av anslagen medan domstolar, åklagare och offentliga biträden del av kakan minskar betydligt ur ett rent proportionellt perspektiv.
Som fördelningen nu har blivit är risken stor att vi får en systemkollaps när åklagare, domare, försvarare och målsägandebiträden inte längre klarar av den ökade arbetsbördan som polisens budgetökningar innebär för hela systemet. Detta resulterar i längre handläggningstider, mindre tid för varje ärende och större risk för felaktiga bedömningar. Om resurserna till rättsväsendet även fortsättningsvis fördelas så att polisen får betydligt mer medel än övriga aktörer ökar risken för att den enskildes rätt till en rättvis rättegång kränks. För att staten verkligen ska kunna få bukt med brotten fordras dock att staten fördelar anslagen på ett jämbördigt vis mellan samtliga aktörer i rättsväsendet och inte enbart fokuserar på polisen.
