En kvinna kontaktade polisen sedan hon råkat höra en okänd man tala i mobiltelefon om en bomb i ”Femman”. Samtalet hade varit på arabiska och kvinnan, som själv inte talade så mycket svenska, behövde en tolk för att kunna redogöra för polisen vad hon hört.
Polisen gjorde bedömningen utifrån kvinnans uppgifter att samtalet handlade om ett planerat bombattentat mot ett köpcentret Femmanhuset i Göteborg.
Polisen genomförde sedan en så kallad masttömning, vilket innebär att man tar reda på vilka telefonsamtal som kopplats via en viss telemast, och kunde därefter identifiera ett misstänkt telefonnummer med hjälp av Säkerhetspolisen.
Utifrån detta telefonnummer kom misstankarna att riktas mot tre män.
Vid en fotokonfrontation uppgav kvinnan som råkat höra telefonsamtalet att en av männen var mycket lik den man som hon hört tala om en bomb. Åklagare beslutade därefter att anhålla männen i deras frånvaro misstänkta för förberedelse till terroristbrott.
De tre männen frihetsberövades genom en samordnad polisinsats. Två av dem greps i sina hem och den tredje i samband med att han besökte en bönelokal. Vid insatsen forcerade piketpolis med våld dörrarna till de misstänktas bostäder.
Ytterligare en person hämtades efter beslut av åklagare för att höras som vittne. Också dörren till hans bostad forcerades med våld av piketpolis.
Efter förhör och husrannsakningar avskrevs sedan samtliga brottsmisstankar mot de tre männen.
Efter att flera inblandade anmält polisens insats inledde Riksenheten för polismål en förundersökning om misstänkt tjänstefel. Trots att man kom fram till att det funnits flera brister i utredningen mot de tre männen lades förundersökningen ner motiveringen att ingen enskild person inom polisen kunde lastas för detta.
Justitieombudsmannen instämmer nu i bedömmingen att det funnits brister i den utredning som ledde fram till misstankarna mot de tre männen.
Bland annat kunde kvinnan som hört telefonsamtalet inte ge någon exakt tidpunkt men för att polisen skulle kunna göra en masttömning försökte man avgränsa tidsspannet då telefonsamtalet skulle ägt rum till en tiominutersperiod – trots att det aktuella samtalet enligt vissa uppgifter förmodligen skett senare.
Den specifika tiominutersperioden var också en förutsättning för att ett visst samtal skulle kunna identifieras som misstänkt och brottsmisstankarna falla på de tre männen.
I ett yttrande till JO uppger polisen att arbetet med analysen av telefonsamtalen ”skedde under stark tidspress mot bakgrund av ett befarat bombdåd nästföljande dag”.
JO konstaterar att polisen verkar ha underskattat den sammanlagda effekten av svagheter i utredningens olika delar. Förutom att tiominutersperioden då samtalet skulle ha ägt rum senare skulle visa sig vara sannolikt felaktig gäller det bland annat brister i den fotokonfrontation då en av männen pekades ut som ”mycket lik” den man som vittnet hört tala om en bomb.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors skriver:
”Det är sannolikt bristerna i utredningen som fått till följd att tre oskyldiga personer frihetsberövades och att deras familjer utsattes för ett våldsamt polisingripande i sina hem, vilket för dem måste ha varit mycket obehagligt och skrämmande. Det finns därför skäl att se allvarligt på bristerna, även med beaktande av den pressade situationen för polismyndigheten och de som ansvarade för utredningen.”
Polismyndigheten får kritik – och inte bara för de brister som funnits i den inledande utredningen. JO konstaterar också att det var fel av polisen att med våld forcera dörren till ett vittnes bostad i samband med att han skulle hämtas till förhör.
Dessutom får en chefsåklagare kritik för att han inte tog ställning till om de misstänkta skulle ha tillgång till försvarare när de först förhördes. JO påpekar att de tre männen vid förhören var anhållna, misstänkta för förberedelse till ett mycket allvarligt brott och att förhören var ingående och varade i över en timme.
JO skriver:
”En brottsmisstänkts rätt till försvarare vid förhör är en central rättssäkerhetsfråga. Oavsett den misstänktes inställning till brottsmisstankarna och till att hålla förhöret utan försvarare närvarande kan ett sådant förfarande äventyra den misstänktes rättssäkerhet. Att förhör genomförs utan försvarare kan också påverka förhörens bevisvärde, liksom förfarandets förenlighet med kravet på rättvis rättegång enligt Europakonventionen.”
Foto: TT
