I februari 2013 beslutade förvaltningsrätten att en pojke skulle få vård genom Lagen om vård av unga, LVU.
I december samma år beslutades sedan att umgänget mellan pjken och hans mamma kraftigt skulle begränsas.
Beslutet innebar att mamman fick endast träffa pojken vid en timmes styrd aktivitet tillsammans med socialtjänstpersonal varannan månad. De fick inte ha någon som helst kontakt via telefon eller sociala medier.
Åtta månader tidigare hade pojken nämligen insjuknat i svår cancer. Enligt sjukhuset riskerade kontakten med mamman att ha en negativ inverkan på hans tillfrisknande, eftersom han nekar vård och tappar förtroendet för den livsavgörande behandlingen.
Sjukhuset hävdade i en anmälan att pojkens behov av en medicinskt och psykologiskt gynnsam rehabilitering utan stressorer är viktigare än förälderns rätt till umgänge.
I mars 2014 fattades sedan ett nytt beslut om umgängesbegränsning som innebar att samma regler som tidigare fortsatte gälla.
Mamman överklagade och yrkade att beslutet skulle ogiltigförklaras, bland annat med hänvisning till att det fattats för sent och grundats på tidigare underlag.
Förvaltningsrätten konstaterade att mammans argument inte innebar att beslutet var oriktigt på formell grund och att det fortfarande fanns skäl att begränsa hennes umgänge med sonen. Enligt domstolen fanns fortfarande risk för att mamman ingrep i den livsavgörande vården och försvårade dess genomförande, vilket innebär en risk för pojkens hälsa och tillfrisknande.
Med hänvisning till att mamman försökt att få tillgång till pojkens e-postadress ansåg förvaltningsrätten att umgänget inte skulle genomföras under friare former.
Mamman överklagade till kammarrätten som dock delar förvaltningsrättens bedömning och nu avslår överklagandet.
Foto: TT
