I mars 2014 beslutade en socialnämnd att omplacera en idag 15-årig flicka, som var tvångsomhändertagen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, från ett HVB-hem till ett familjehem i Mörrum i Karlshamns kommun.
Flickans vårdnadshavare överklagade beslutet och yrkade att hon istället skulle placeras i ett familjehem i Helsingborg, där hon gick i skolan, hade sina kamrater och sitt sociala nätverk.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet.
Flickans offentliga biträde hade yrkat ersättning för fem och en halv timmars tidsspillan avseende resa tur och retur mellan Helsingborg och Mörrum för möte med flickan.
Förvaltningsrätten ansåg dock inte att det hade framkommit att det varit nödvändigt för det offentliga biträdet att resa till Mörrum för att ha möte med flickan och avslog därför överklagandet.
Det offentliga biträdet överklagade och yrkade att hon skulle tillerkännas den begärda ersättningen.
Kammarrätten konstaterar nu att det offentliga biträdet uppgett att flickan hade uttryckt ett önskemål om ett personligt möte med henne.
Kammarrätten konstaterar också att förvaltningsrätten inte hållit muntlig förhandling i målet och att det inte heller framkommit att det skulle ha funnits något annat tillfälle under vilket mötet kunde ha ägt rum i Helsingborg eller på någon annan plats närmare det offentliga biträdets arbetsort.
Målet har dessutom avsett frågan om lämpligheten av det familjehem som flickan placerats i och det får därför enligt kammarrätten antas vara av vikt för ett offentligt biträde att, utöver det personliga mötet med huvudmannen, få möjlighet att besöka familjehemmet och samtala med familjehemsföräldrarna.
Med anledning av detta finner kammarrätten att resan har varit nödvändig för att ta till vara huvudmannens rätt.
Kammarrätten anser dock inte att resan kan ha tagit så långt tid som det offentliga biträdet uppgett och beviljar henne därför ersättning för tidsspillan motsvarande fyra och en halv timme.
Foto: TT