KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
Bryr sig en ekobrottsling om er policy? Om svaret är nej, tänk om. Något fundamentalt behöver då ändras. Den retoriska frågan ställdes på scenen av en brittisk expert på Penningtvättsdagarna förra veckan. Skarp, för att inte säga brutalrealistiskt i mångas ögon.
Ett system eller en idé är bara giltig om den har en påverkan på människors beteenden. Det är kortfattat andemeningen i pragmatism, den amerikanska psykologen William James filosofiska tankegods från slutet av 1800-talet. Det handlar om praktiska konsekvenser. Så det är egentligen inget nytt, det är bara det att uppfattningen om hur vi förhåller oss till pragmatism varierar.
Budskapet som 99,9% av deltagarna på penningtvättskonferensen kan skriva under på är att vi lever i parallella världar. En värld styrd av regelverkskrav, och en annan där kriminaliteten fortsätter verka till synes utan större hinder. Utrymmet däremellan måste låta sig stängas genom bättre inramade risker och effektiva arbetssätt. Där är vi inte nu.
Brottsvinsterna som tvättas har ett ursprung. Den organiserade brottsligheten frodas i Sverige. Vi har under till i stor utsträckning, framför allt inom offentlig sektor lutat oss mot tillitsbaserad styrning, där idén kortfattat är att alla beslutsnivåer aktivt verkar för att stimulera samverkan och bygga tillitsfulla relationer varigenom medarbetare kan, vill och vågar hjälpa medborgaren. Alltså att alla jobbar för den goda saken.
I mångt finns en inställning i Sverige att kontroll kan ha en förtroendeskadlig inverkan, att kontroll skulle signalera misstanke. Det synsättet är ett generellt problem, eftersom det begränsar bolagets förmåga att skydda sig mot brottslighet.
Kännedom om etiska koder, enligt William James, spelar ingen roll för hur individer agerar. Regler och föreläsningar skapar inte ett moraliskt bolag. Därför är beslutsfattarens karaktär avgörande. James menar att strävan efter framgång leder till ’moralisk slapphet’. Alltså, efterfrågas en egenkontroll för att säkerställa att man gör allt enligt regler och riktlinjer, så ger man sig själv garanterat godkänt för att gagna sina egna intressen.
Man ska inte missförstå begreppet ”kontroll”. Det handlar inte om misstänksamhet, utan ett normalt intresse för kvaliteten på det arbete som bedrivs. I etikens ekonomi, hur kan man veta vilka som förtjänar din tillit? Skulle du gå i god för en ekobrottsling? Nej. Skulle en ekobrottsling gå i god för sig själv? Högst sannolikt. På samma sätt som ingen bank frågar sin kund ”kan du intyga genom egendeklaration att du inte tvättar pengar”, borde detsamma gälla andra ekobrottsområden men också miljö och socialt ansvar.
Bolag både inom offentlig och privat sektor har mycket att vinna på att ta kontroll över sina kontroller. Fler organisationer borde använda sig av internrevisionsfunktionen som den fantastiska resurs den kan vara för att hitta hinder för det som begränsar en verksamhets prestanda och kunna se vilka problem som behöver hanteras. Så kan sakernas tillstånd påverkas.
För att förstå varför vi verkar vilja hålla fast vid egenkontroll och en tillitsbaserad modell, måste vi också förstå dynamiken i vår så kallade konsensuskultur. När alla ska tycka lika och ingen får bli oense är det svårt att vara kritisk. Men, faktum är att vi till mans missförstår begreppet konsensus. Det betyder inte alls att alla måste tycka exakt lika. Det betyder att allas åsikt blir hörda, men att beslutet däremot grundas på en majoritet. Vi gömmer oss därför bakom en snedtolkad idé om icke-friktion, alltså konsensus. Förenklat, genom att verka med icke-friktion som ledstjärna, bibehålls egenkontrollen som god idé.
För att återknyta till AML-expertens budskap på scenen om policyernas uteblivna påverkan på hur bolag lyckas skydda sig mot brott. Det lutar åt att färre styrelser och ledningsgrupper kommer gå med på att bibehålla verkningslösa program och system i framtiden. Om brottslingarna inte bryr sig, varför ska du? Det finns stora ekonomiska och kvalitetsmässiga vinster att hämta om vårt förhållningssätt till styrning och kontroll och därmed compliance kunde närma sig internationell praxis.
Slutligen handlar det om prestanda och kvalitet. Den gråa ekonomin i Sverige omfattar ca 20 procent av BNP. Vi behöver bli mer pragmatisk om vi vill se förändrade beteenden. Frågan är vem som blir snabbast, vi eller ekobrottslingarna?
