Det första steget mot nuvarande mark- och miljödomstolar togs vid den lagreform som genomfördes den 1 januari 1999, då miljöbalken infördes efter en lång utredning. Miljöbalken ersatte sexton lagar som tidigare hade reglerat olika typer av miljöfrågor. Den fastställde också att en ny organisation skulle gälla för miljöprövningen av många betydande samhällsprojekt, bland annat vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter.
För det ändamålet skapades fem miljödomstolar vid tingsrätterna i Umeå, Östersund, Stockholm (numera Nacka), Vänersborg och Växjö. Avgörandena från miljödomstolarna skulle kunna överklagas till Miljööverdomstolen som inrättades vid Svea hovrätt.
Prövningen av vattenverksamheter – som vattenkraftverk, broar och grundvattenuttag – hade redan tidigare skett i en domstolsorganisation med vattendomstolar, medan de mål som gällde miljöfarliga verksamheter – som industrianläggningar, avfallsanläggningar och utsläpp av hushållens avloppsvatten – hade prövats i administrativ ordning av Koncessionsnämnden för miljöskydd med möjlighet att överklaga till regeringen.
Genom miljöbalksreformen flyttades alltså beslutanderätten för många betydande samhällsprojekt från förvaltningsmyndighet till domstolsorganisationen.
Miljödomstolarnas kompetens utökades sedan med nya rättsområden genom en reform som trädde i kraft den 2 maj 2011. Den innebar att miljöbalksmål, mål enligt plan- och bygglagstiftningen och fastighetsmål skulle prövas vid samma domstolar och de tidigare miljödomstolarna ombildades till mark- och miljödomstolar.
För fastighetsmålen innebar det inte någon nyhet att prövningen skulle ske inom domstolsorganisationen eftersom de redan tidigare prövats i fastighetsdomstolar. Plan- och byggmålen däremot prövades tidigare i förvaltningsrätt och hos regeringen.
Överföringen av plan- och bygglagens mål om detaljplaner från regeringen till mark- och miljödomstolarna utgör därmed ytterligare ett steg i den pågående successiva förskjutningen från politiska beslut till domstolsavgöranden i frågor som gäller samhällsbyggandet.
Både miljöbalksreformen och breddningen av miljödomstolarna till mark- och miljödomstolar är därmed exempel på hur domstolarna fått en allt tyngre roll i samhällsutvecklingen.
Det finns på ett övergripande plan stora likheter mellan de rättsområden som behandlas vid mark- och miljödomstolarna. De är alla framåtsyftande och gäller samhällsbyggande projekt och samhällsplanering i vid bemärkelse. De mål som prövas vid mark- och miljödomstolarna är av största betydelse när det gäller hur samhället ska hantera landets mark- och vattenresurser.
Exempel på mål hos mark- och miljödomstolarna som gäller stora projekt är målet om detaljplanen för Slussen i Stockholm, prövningen av nya gruvor i norra Sverige och tillstånd till verksamheten vid Arlanda flygplats.
En viktig grupp av mål gäller förorenade områden; vem som är ansvarig för efterbehandlingen, hur den ska gå till och hur kostnaderna ska fördelas. Här är det fråga om ny lagstiftning som behöver fyllas ut genom praxis.
Mål som gäller samhällets energiförsörjning och infrastruktur, exempelvis utformningen av vattenkraftanläggningar, vindkraftetableringar samt broar och tunnlar för vägar och järnvägar är givetvis också av mycket stor betydelse för samhällsutvecklingen. De ställer samtidigt höga krav på välunderbyggda avvägningar mellan olika intressen. Målen gäller stora ekonomiska satsningar och kan innebära en betydande påverkan på miljön.
När det gäller andra typer av mål är varje mål kanske inte så omfattande, även om det är av stor betydelse för inblandade parter. Sammantaget kan avgörandena i dessa ändå ha en stor betydelse för samhället som helhet. Exempel på detta är mål om fastighetsregleringar, bygglov och enskilda avloppsanläggningar.
Det är ofta likartade frågeställningar som hanteras inom de tre rättsområdena. Ett exempel kan vara vilken betydelse buller från en industriverksamhet (miljörätten) har för byggandet av bostäder i närheten (plan- och bygglagstiftningen). Ett annat exempel – som rör både möjligheterna till fastighetsreglering, förutsättningarna för bygglov enligt plan- och bygglagstiftningen samt miljöbalkens bestämmelser om strandskydd – är hur avstyckning av fastigheter i sjönära lägen ska få ske med hänsyn till intresset av att skydda strandmiljön.
Även om lagstiftningarna har olika utgångspunkter och olika sätt att reglera sakfrågorna, finns det behov av att så långt regelverken medger samordna synen på frågorna enligt de olika lagstiftningsområdena. I vissa fall är det också samma regler som ska tillämpas, men synen på reglerna har vid tidigare tillämpning kunnat skilja sig åt mellan rättsområden. Genom att de nu hanteras i en gemensam organisation, ökar förutsättningarna för samsyn och en förbättrad integration.
Det är troligt att domstolsorganisationen genom mark- och miljödomstolarna framöver kommer att få ytterligare utökat ansvar för frågor som gäller samhällsbyggandet. Exempelvis har sedan den 1 juni 2013 mål som gäller nätkoncessioner enligt ellagen tillkommit som en ny, mindre, grupp av mål hos mark- och miljödomstolarna.
Flera typer av mål som gäller sådan infrastruktur som tar mark- och vattenområden i anspråk skulle kunna passa väl in i domstolarnas verksamhet. Det gäller inte minst prövningen av väg- och järnvägsprojekt där det är troligt att det skulle kunna finnas effektivitetsvinster att göra vid en samordning av prövningen enligt miljöbalken och speciallagarna.
Mark- och miljödomstolarna har alltså nu och för framtiden en viktig roll i samhällsbyggandet. Det är en ansvarsfull uppgift att väga samman de olika intressen som berörs. Svea hovrätt – Mark- och miljööverdomstolen – har ett särskilt ansvar genom att domstolen är slutinstans i en stor andel av de mål som behandlas där.
Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken ”Svea Hovrätt 400 år” (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.
