Föräldrarna till en då fem månader gammal flicka uppsökte läkare med anledning av att flickan hade utslag på kroppen.
Den behandlande läkaren anmälde då föräldrarna, vilket ledde till att en förundersökning inleddes mot dem för misstanke om misshandeln av dottern.
En socialnämnd ansökte därefter om att flickan skulle beredas tvångsvård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Förvaltningsrätten konstaterade att det av ett rättsmedicinskt utlåtande framgick att flickan vid läkarundersökningen haft blåmärken och svullnad på sina ben och att skenbenet var brutet. Det framgick också att hon haft hudblödningar bland annat i ansiktet och ögonvitorna.
Vad gäller skadornas uppkomstsätt gjordes bedömningen att skadorna och frakturen uppkommit genom trubbigt våld och att skadornas utseende starkt talade för att de uppkommit genom annan persons oaktsamhet eller medvetna våldsverkan.
Förvaltningsrätten anförde att även om föräldrarna inte medvetet hade tillfogat flickan de fysiska skadorna fick det i vart fall anses stå klart att de brast i omsorgen om henne på ett sådant vis att det fanns en påtaglig risk för att hennes hälsa eller utveckling skadades.
Domstolen beaktade särskilt att ingen av föräldrarna, i vart fall enligt vad de uppgett, hade någon som helst uppfattning om hur dottern fått skadorna.
Eftersom det inte förelåg något samtycke till vård från föräldrarna skulle flickan enligt förvaltningsrätten beredas tvångsvård enligt LVU. Ansökan bifölls därför.
Kammarrätten konstaterar nu att förundersökningen mot föräldrarna har lagts ner men att frågan om hur flickans skador uppkommit ändå kvarstår.
Även kammarrätten bedömer att föräldrarnas brist på förklaring till flickans skador innebär att det föreligger sådana brister i omsorgen att det finns grund för vård.
I likhet med underinstansen bedömer kammarrätten att vården måste ske tvångsvis. Föräldrarnas överklaganden avslås därmed.
Foto: TT
