Bör femårskravet för att bli advokat återinföras?
Bör det införas tydligare eller hårdare krav för att få förordnas som försvarare i vissa brottmål?
Hur fungerar egentligen domstolarnas förordnandelistor?
Och vad tycker försvarsadvokaterna om den rådande timkostnadsnormen?
Den här veckan bildar fyra advokater helgpanel och svarar på några av de hetaste frågorna i branschen.
I kölvattnet av uppmärksammade uteslutningar och ett ökat medialt fokus på etikbrott bland advokater har frågan om ett återinförande av femårskravet aktualiserats. Detsamma gäller frågan om det borde införas tydligare alternativt hårdare krav för att som advokat bli aktuell för ett förordnande som offentlig försvarare i vissa typer av brottmål.
Frågan om domstolarnas ”listor” och hur dessa egentligen fungerar är ständigt aktuell – och detsamma gäller frågan om timkostnadsnormen. Bör de rättsliga biträdena få bättre betalt?
Advokaterna Frida Wallin, Sargon De Basso, Maria Adielsson och Jimmy Schiöld har samtliga mångårig erfarenhet från arbete med i huvudsak brottmål. Legally Yours ställde frågorna – och de gav oss sin syn på saken.
Bör femårskravet för att bli advokat återinföras?
Frida Wallin:
– Ja, tre års erfarenhet är en för kort tid för en brottmålsadvokat att tillägna sig de färdigheter som krävs för att försvara en brottsmisstänkt person. Särskilt nu när domstolarna sedan några år tillbaka mycket sällan förordnar biträdande jurister som målsägandebiträden i brottmål. Den erfarenhet av brottmål som man efter tre år som biträdande jurist har är ofta mycket begränsad. Det märks tydligt att framförallt de processuella kunskaperna hos färska advokater är dåliga. Med ytterligare ett par år på advokatbyrå innan advokattiteln hinner man tillägna sig åtminstone en något större processvana och också bättre kunskaper i hur man hanterar klienter och förhåller sig till de etiska reglerna.
Sargon De Basso:
– Utifrån ett brottmålsperspektiv så blir det svårt att i detta skede återinföra femårsregeln. De senaste åren har det i praktiken införts ett brottmålsförbud för biträdande jurister, vilket gjort det svårare att motivera rekryteringar av jurister på brottmålsbyråer.
– Förutsatt att systemet ändras, att biträdande jurister tillåts lotsas in i brottmålsbranschen på ett naturligt sätt, så är jag en vän av tanken på att återinföra femårskravet. Men att återinföra det med nuvarande system riskerar att skada återväxten i brottmålsbranschen. Det måste tas ett helhetsgrepp på frågan.
Maria Adielsson:
– Ja, det är min uppfattning. Längre erfarenhet på advokatbyrå ger en ökad kompetens. Det är viktigt att unga jurister arbetar under en erfaren kollegas tillsyn under en längre period och inte startar egen verksamhet för tidigt. Ett femårskrav skulle på bättre sätt säkerställa att advokaten har tillräcklig erfarenhet för de komplexa uppdrag som en advokat kan erhålla.
Jimmy Schiöld:
– Ja. Men enligt mig främst med hänsyn till biträdande juristers situation. Efter tre år som biträdande jurist inom brottmål är det inte säkert att man hunnit bygga upp den klientstock eller gjort sig det namn som behövs för att gå runt helt på egna uppdrag. Vilket mer eller mindre är ett krav som brottmålsadvokat eftersom substitution – med all rätt – enbart ska användas i undantagsfall vid oförutsebar och ofrånkomlig dubbelbokning.
Hur upplever du att systemet med förordnandelistor fungerar?
Frida Wallin:
– Min upplevelse är att det fungerar dåligt. Domstolarna har inte själva riktig koll på hur listorna används. Det märks bland annat genom att en advokat med ett efternamn som börjar på en viss bokstav kan få flera förordnanden från samma domstol samma dag. För att ett förordnandesystem baserat på bokstavsordning ska funka måste det vara helt centraliserat på domstolen, men så verkar det inte vara. Den rättvisetanke som låg bakom införandet av förordnandelistorna har slagit helt fel. Att tro att man ska kunna ”leva på” listmål är en from förhoppning och såvitt jag har uppfattat det har läget försämrats för många advokater på förordnandefronten sedan listorna infördes.
– Dessutom – vilket är den allvarligaste kritiken jag vill rikta mot listorna – förordnas många gånger advokater som inte har tillräcklig erfarenhet och kunskap i såväl ungdomsmål som i så kallade 2-årsbrottmål, det vill säga mål om allvarlig brottslighet. Domstolarna uppger sig ha riktlinjer för när listorna ska frångås, bland annat i dessa typer av mål, och i stället förordna en advokat med dokumenterad erfarenhet av måltypen, men det förefaller som om dessa riktlinjer följs i liten utsträckning.
– Utöver detta så kan det inte vara rimligt att man som advokat, utan någon som helst vana eller erfarenhet av brottmål, kan skriva upp sig på domstolslistorna och komma i fråga för kort sagt vilket komplicerat och allvarligt brottmål som helst. Förordnandena sker utan någon som helst hänsyn till ifall det är en advokat som tidigare enbart har sysslat med bodelningar eller fastighetsrätt som dyker upp på listan.
Sargon De Basso:
– Det är svårt att ge ett generellt svar då systemet varierar beroende på tingsrätt. Det är rimligt att avkräva viss erfarenhet för allvarliga och känsliga måltyper, men samtligt är det viktigt att systemet tar hänsyn till flertalet aktörer på marknaden.
Maria Adielsson:
– Det är domstolens uppgift att förordna den advokat som är lämplig för uppdraget som offentlig försvarare. Det innebär inte att alla advokater som står på listan är lämpliga för alla uppdrag. Domstolarna borde införa särskilda krav på erfarenhet när det gäller mål som rör allvarlig och/eller komplicerad brottslighet. Den misstänktes rätt till en rättvis rättegång innefattar ju också rätten till en kompetent och erfaren försvarare.
Jimmy Schiöld:
– Dåligt dessvärre. Fungerar inte rättvist i Stockholm eftersom tingsrätterna här tillämpar förordnandelistorna olika. Exempelvis kräver Södertörns tingsrätt numera att advokat har sitt kontor i domsagan (Botkyrka, Haninge, Huddinge och Nynäshamns kommuner) eller i Stockholms kommun för att få fria förordnanden som offentlig försvarare. Sollentuna kommun, där jag har mitt kontor, anses vara för långt bort trots att det inte är fråga om något i sammanhanget nämnvärt avstånd. Detta krav gäller inte vid Stockholms tingsrätt, Nacka tingsrätt, Solna tingsrätt eller Attunda tingsrätt. Men för min del får jag den absoluta majoriteten av mina uppdrag som offentlig försvarare genom att jag blir begärd. Som tur är för mina klienter och mig.
Bör det införas fler/tydligare krav för att förordnas som försvarare i vissa brottmål?
Frida Wallin:
– Definitivt. Det bör finnas krav på ett visst antal brottmålsförhandlingar eller år som advokat med brottmål som huvudsaklig syssla för att komma i fråga för uppdrag gällande framförallt allvarlig brottslighet, men även i ungdomsmål och sexualmål. Domstolarna har en möjlighet att avslå en misstänkts önskemål om en viss advokat med hänvisning till att hen inte är lämpad för uppdraget, men så sker såvitt jag vet i princip aldrig.
Sargon De Basso:
– Den enskildas val av offentlig försvarare är central och måste respekteras. I dessa fall är kravet uppfyllt med advokattiteln.
– Men i de fall där den rättssökande allmänheten inte har en egen önskan och där domstolen har att tilldela uppdraget till en offentlig försvarare så bör det i allvarliga och känsliga fall riktas mot försvarare som uppnått en viss erfarenhet. Flera tingsrätter arbetar redan med en sådan ordning.
Maria Adielsson:
– Jag anser att domstolarna borde införa krav på minst fem års erfarenhet som specialiserad brottmålsadvokat för att förordnas i mål med minst 2 års fängelse i straffskalan. Detta kan jämföras med att domstolen inte sätter en fiskal på att döma i ett mordmål.
Jimmy Schiöld:
– Inte när det gäller begärda förordnanden då det fria advokatvalet inte får sättas ur spel. När det gäller fria förordnanden bör det införas tydligare krav, exempelvis krav på erfarenhet visst antal år när det är fråga om mycket allvarlig misstänkt brottslighet. Det finns redan idag ”erfarenhetsmeriter” kopplade till samtliga advokater i listorna för fria förordnanden. Men min uppfattning är att dessa meriter inte beaktas av domstolarna i någon särskilt stor utsträckning. Kanske inte alls.
Vad tycker du om nivån på den nuvarande timkostnadsnormen?
Frida Wallin:
– Den är alldeles för låg sett till de omkostnader en advokat har för sin verksamhet och i förhållande till de arvoden de kollegor som sysslar med exv. affärsjuridik normalt sett tar. De årliga höjningarna om omkring 20-50 kr de senaste åren är under all kritik, sett till inflationen – även innan den nu rådande inflationssituationen – så är timarvodet lägre nu än när jag började arbeta på advokatbyrå.
Sargon De Basso:
– Det finns mycket att säga om de senaste årens utveckling. Landets försvarsadvokater har blivit en resurs- och röstsvag grupp på ett sätt som jag aldrig tidigare sett under 2000-talet. Attityden mot oss har försämrats på så många nivåer.
– Timkostnadsnormen motsvarar varken inflationstakten eller utgör ett konkurrensmedel mot andra aktörer på den privata advokatmarknaden. Men det är inte nivån på timkostnadsnormen som är avgörande för utvecklingen jag talar om.
Maria Adielsson:
– Timkostnadsnormen är i förhållande till annat kvalificerat juridiskt arbete för låg.
Jimmy Schiöld:
– Alldeles för låg. Särskilt med hänsyn till domstolarnas generella och godtyckliga prutningar gällande offentliga försvarares arvodesanspråk, vilka inleddes för något år sedan. Vidare har timkostnadsnormen under de senaste åren inte ökat annat än marginellt. År 2020 uppgick timkostnadsnormen till 1 404 kronor. För närvarande är timkostnadsnormen 1 476 kronor, en blygsam ökning med ungefär fem procent.
– Med tanke på den nuvarande höga inflationen borde timkostnadsnormen höjas rejält år 2024. Även med beaktande av att de så kallade ”taxemålen” idag oftast är rena förlustaffärer för oss offentliga försvarare. Om det inte sker förändringar i dessa avseenden är min uppfattning att duktiga advokater kommer åta sig färre offentliga uppdrag och i stället öka andelen uppdrag som privat försvarare. Vilket vore högst olyckligt sett till brottsmisstänktas rättssäkerhet eftersom den enskildes ekonomi kan komma att avgöra nivån på försvaret.
