Inledning
En modern dömande verksamhet ställer nya krav på domaren som medarbetare och på domstolschefen som arbetsgivare. Den ställer också andra krav på den administrativa centralmyndigheten.
Alltjämt är domarens självständighet en självklar utgångspunkt för i vilken utsträckning domarens arbete kan styras. Det råder inte någon motsatsställning mellan den moderna chefsrollen och domarens självständighet men det är viktigt att inse vilka begränsningar som självständigheten medför respektive inte medför. Självständigheten gäller dömande och övrig tillämpning av rättsregler. I övrigt gäller samma regler för domare som för andra arbetstagare.
Att arbeta som domare
Domaryrket är självständigt, omväxlande, stimulerande och utvecklande. Det erbjuder rika tillfällen till kontakter med allmänheten, med parter och ombud samt med kolleger. Som domare utför man också en viktig samhällsuppgift. Domare trivs också som helhet med sitt arbete och det är mycket ovanligt att ordinarie domare söker sig från domarbanan.
Trots allt som talar för att vilja bli domare har vi till och från haft färre sökande till ordinarie domaranställningar än vad som skulle behövas. Vad är det då som avhåller?
De förklaringar som man oftast hör är arbetsbelastning och bristande möjlighet att styra sin arbetsdag, löneläge samt osäkerheten om när och var man kan få en ordinarie domaranställning. Det är frågor som domstolschefen och Domstolsverket på olika sätt kan bidra till att hitta lösningar på.
Arbetsbelastning
Det fanns en tid när en ordinarie domare utan problem kunde infinna sig någon gång mellan klockan 9 och 10, gå hem för en väl tilltagen lunchrast med siesta och sedan gå hem för dagen strax efter klockan 16 utan kvälls- eller helgarbete. Detta var för mycket länge sedan.
Vardagen för dagens närmare 1 200 ordinarie domare ser mycket annorlunda ut. Utöver regelbunden och ofta lång daglig närvaro på arbetsplatsen krävs ibland kvälls- och helgarbete. Även om situationen med tuff arbetsbelastning kännetecknar de flesta kvalificerade anställningar är det en självklar uppgift för arbetsgivaren att se till att arbetsbelastningen inte är orimlig. Det ska gå utmärkt att kombinera domaryrket med ett bra privatliv.
Det är en viktig uppgift för domstolschefen att skapa organisationsmodeller som ger sådant utrymme och möjlighet att använda förtroendearbetstiden rätt samtidigt som de är effektiva för verksamheten. Arbetsgivare har också i övrigt en självklar skyldighet att genomföra de organisatoriska förändringar som kan öka effektiviteten utan att öka utan istället minska arbetsbelastningen. Olika tekniska hjälpmedel kan också underlätta domarens arbete.
Löneläge
Tvärtemot vad många hävdar är de svenska domarlönerna fullt konkurrenskraftiga vid jämförelse med juristlöner hos andra svenska myndigheter. I ett internationellt perspektiv är domarlönerna emellertid låga.
Det borde vara möjligt att skapa utrymme för höjda domarlöner genom att vara mer restriktiv beträffande vilka mål eller ärenden som måste behandlas av domstol eller genom att införa prövningstillstånd i väsentligt större omfattning. En mer genomgripande höjning av avgifterna för att få mål behandlade vid domstolarna, där den statliga inkomstökningen används till just domarlönerna skulle också kunna möjliggöra en höjning till en nivå som i vart fall närmar sig den i våra grannländer.
Oavsett om det skulle gå att få en generell lönehöjning finns det i dagsläget möjlighet att ge sådan ekonomisk kompensation att det stimulerar de personer som vi vill ha i domaryrket att välja det. För några år sedan infördes individuella domarlöner. Den möjlighet det ger att lönemässigt belöna dem som tillför domstolen mest är enligt min uppfattning en absolut förutsättning för att domaryrket ska vara och förbli attraktivt.
Jag är medveten om att den individuella lönesättningen av domaren i ett avseende skiljer sig från vad som är möjligt beträffande andra arbetstagare. Det är inte möjligt att bedöma och lönesätta den viktiga delen av arbetet som ligger i själva avgörandet av mål och ärenden. Men den delen av arbetet får istället tillgodoses genom en väl tilltagen grundlön. Lägsta ingångslön för en ordinarie domare är därför och måste vara hög i jämförelse med lönen för andra offentliganställda jurister.
Slutligen vill jag i det här sammanhanget framhålla att individuell lönesättning av domare inte är så unikt i ett internationellt sammanhang som det görs gällande i debatten, även om det kanske inte är lika uppenbart att det är individuell lönesättning. Det förekommer till exempel i andra länder i Europa att det görs en noggrann utvärdering av domarens arbete – där kvantitativa och/eller kvalitativa aspekter värderas – och den utvärderingen läggs sedan i vissa fall till grund för om befordran ska ske. Det förekommer också att utvärderingen läggs till grund för en individualiserad lön.
Osäkerhet om när och var man kan få en ordinarie domaranställning
Den som väljer att genomgå den traditionella domarutbildningen är först när han eller hon får en ordinarie domaranställning säker på att få stanna på en viss ort. Det är därför viktigt att arbetsmiljön som helhet är så positiv att det uppväger denna osäkerhet eller i vart fall får den assessor som fått fast anställning någon annanstans att välja att söka sig tillbaka till domarbanan när det föreligger en reell möjlighet att få den fasta anställningen.
Men jag tror att arbetsgivaren också måste hitta vägar som möjliggör att man i avvaktan på att man kan få en domaranställning på den ort man vill bo på har stimulerande arbetsuppgifter under trygga förhållanden. Samarbete med andra myndigheter och distansarbete kan vara sådana lösningar. En annan lösning som övervägs är att bereda assessorer särskilda utbildningsanställningar på de domstolar där man så småningom kommer att vilja söka tjänst.
Domstolschefen
Domstolschefens roll behandlas ingående i betänkandet Domarutnämningar och Domstolsledning – SOU 2000:99 s. 151ff. Det mesta som sägs där gäller fortfarande men en del ytterligare förändringar har skett.
Domstolschefer utsågs tidigare enbart utifrån juridiska meriter. Juridisk skicklighet är självklart fortfarande ett väsentligt krav men det ställs numera också tydliga krav på bra chefs- och ledaregenskaper.
Den allmänna förändringen av synen på arbetsgivarens och medarbetarnas roller och ansvar gäller också för domstolarna. Den moderna domarrollen, kraven på ökad effektivitet, kompetensutveckling, fokus på bemötandefrågor, införandet av medarbetarsamtal och lönesättande samtal är några av de omständigheter som bidragit till att chefsrollen förändrats väsentligt.
Domstolschefen måste vara en modern arbetsgivare och ansvarar för att verksamheten bedrivs effektivt enligt reglerna i förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll.
Synen på domstolens möjlighet och skyldighet att påverka sina balanser och handläggningstider har drastiskt förändrats. Visserligen kan en domstol inte påverka inflödet av mål och ärenden men det är absolut möjligt att påverka effektiviteten i att handlägga målen. Domstolarna styr inte över vad man får in men över vad som kommer ut och när. Underrätterna kan också i viss utsträckning styra över vad överrätterna får in, eftersom väl motiverade avgöranden – och rätt bemötande – kan hindra ”onödiga” överklaganden.
Kontinuerlig planering och uppföljning av verksamheten är en självklar del av chefsansvaret. Organisatoriska enheter som effektivt tar hand om målinflödet, kompetensutveckling av medarbetarna och mer effektivt utnyttjande av deras kompetenser behövs och det är chefens uppgift att se till att också dessa delar tas fram.
Domstolsverket
Domstolsverket är inte arbetsgivare åt domstolarnas personal men har i vissa avseenden uppgifter som normalt ligger på en arbetsgivare. Domstolsverket ska således, med beaktande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten i Sveriges Domstolar för att skapa förutsättningar för en rättssäker verksamhet samt se till att den bedrivs effektivt.
Domstolsverket ansvarar ytterst för den interna styrningen och kontrollen enligt tidigare nämnd förordning. Det är också Domstolsverket som förfogar över och fördelar den gemensamma budgeten och som har den initiala beslutanderätten beträffande lönesättningen av all personal i Sveriges domstolar. Domstolsverket företräder också samtliga myndigheter i Sveriges Domstolar i Arbetsgivarverket och är därigenom en förmedlande länk mellan domstolarna och övriga arbetsgivare i staten.
Domstolsverkets roll medför därför att domstolschefens roll som arbetsgivare i vissa avseenden skiljer sig från flertalet myndighetschefers. Den gemensamma budgeten och det övergripande ansvar som Domstolsverket har i vissa avseenden medför också att samarbete behövs inte bara mellan domstolarna och Domstolverket utan också mellan domstolarna. Att samarbetet i båda avseenden fungerar väl är av fundamental betydelse för att verksamheten i Sveriges Domstolar ska fungera med största möjliga effektivitet och också för att skapa bästa möjliga förutsättningar för en bra arbetsgivarpolitik.
På ett viktigt område har Domstolsverket delegerat beslutanderätten till domstolscheferna. Det gäller den individuella lönesättningen i samband med den årliga lönerevisionen. Domstolarna har numera inom vissa gränser delegation att fatta beslut i den frågan för samtliga personalkategorier. Att delegation ges på detta område är en nödvändig förutsättning för att domstolschefen ska kunna driva en effektiv personalpolitik och i förlängningen också för att leda domstolen till optimal effektivitet.
Domstolarna och Domstolsverket kan gemensamt se till att Sveriges Domstolar driver en modern arbetsgivarpolitik. En arbetsgivarpolitik, som genom att skapa en bra arbetsmiljö får nöjda medarbetare, lockar bra sökande till lediga anställningar och ger effektiva domstolar.
Denna tema-artikel är ett bearbetat utdrag från jubileumsboken ”Svea Hovrätt 400 år” (Norstedts Juridik).
Dagens Juridik kommer under året att uppmärksamma Svea hovrätts jubileum genom att varje vecka publicera ett utdrag ur jubileumsboken där ett stort antal namnkunniga författare från det svenska rättsväsendet medverkar.
Publiceringen sker i samarbete med författarna, förlaget och Svea hovrätt.
Foto: TT
