I slutet på mars överklagade riksåklagaren den uppmärksammade domen i det så kallade ”Snippa-målet” till Högsta domstolen.
Nu har Hovrätten skickat sitt yttrande till HD.
Högsta domstolen beslutade i slutet på mars att Hovrätten för Västra Sverige skulle yttra sig över riksåklagarens överklagande i ”Snippa-målet”.
Yttrandet skulle bemöta vad riksåklagaren anförde i sitt överklagande i fråga om att rättegångsfel har begåtts i hovrätten.
I överklagandet lyfte RÅ tre frågor som hon vill att Högsta domstolen ska uttala sig om. Samtliga handlar om så kallad materiell processledning och bland annat om vilken skyldighet domstolen har att klargöra ord eller begrepp i gärningsbeskrivningar vars innebörd är oklar för rätten.
Och nu har Hovrättens yttrande kommit in till HD.
I yttrandet konstaterar att Riksåklagaren anfört hård kritik mot hovrättens handläggning av målet och menar att det i fyra avseenden förekommit rättegångsfel av vilka tre är grova.
– Det kan inte vara hovrättens uppgift att i ett yttrande till Högsta domstolen genom en recension av den egna handläggningen bemöta riksåklagarens kritik, skriver hovrätten.
Betydelsen av ”snippa”
Hovrätten skriver vidare: ”Riksåklagarens första och andra kritiska synpunkt innehåller att hovrätten borde ha vidtagit åtgärder för att klarlägga gärningsbeskrivningarna och pröva dem fullt ut. Vad som närmare avses är att hovrätten inte uppmärksammade parterna på att det fanns ett ord i gärningsbeskrivningarna, ”snippa”, vars innebörd var tvetydig för rätten, och att hovrätten inte gav till känna för parterna att det kunde finnas anledning att överväga andra brottsrubriceringar än våldtäkt mot barn.”
Hovrättslagmannen Åke Thimfors skriver vidare att han med anledning av att åklagaren yrkade ansvar för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken i ”ett inledande skede av huvudförhandlingen i hovrätten uppmärksammade åklagaren på att gärningsbeskrivningarna inte helt överensstämde med innehållet i nämnda stycke och bad henne att fundera på detta och återkomma senare under förhandlingen med besked om mitt påpekande föranledde någon åtgärd.”
”Grumlig tanke”
Åklagaren återkopplade senare med beskedet att hon i de första meningarna i de första styckena förde in en ny som-sats och strök sista meningarna i samma stycken.
”Vid strykningen sa hon att hon med de sista meningarna hade haft en ”grumlig tanke” om sexuellt ofredande, vilket jag kommenterade med att en avsikt om sådant brottspåstående inte hade varit särskilt tydlig och följaktligen hade behövt klarläggas. Något ytterligare sades inte om utformningen av åtalet.”
Hovrättslagmannen konstaterar i yttrandet att det efter gjorda justeringar inte rådde ”någon tvekan om att åklagarens ansvarsyrkanden avsåg endast brottet våldtäkt mot barn.” Detta bekräftades, menar Åke Thimfors, av att åklagaren vid sin plädering endast argumenterade för ansvar för detta brott.
Vad gäller ordet ”snippa” så skriver hovrättslagmannen att det stod klart för hovrätten redan från början att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, ”eller närmare bestämt vagina eller slida.”
Hovrätten gjorde bedömningen, eftersom det enda brott åklagaren yrkade ansvar för förutsatte penetration av underlivet, ”måste ”snippa” enligt henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna.”
Vad flickan menade
”Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg”. Istället var det vad målsäganden menade med det ordet som innebar svårigheter.
Och vad gäller riksåklagarens kritik att hovrätten borde ha vidtagit processledande åtgärder för att förstå målsäganden, eftersom hon var ett barn.
Vad gäller detta skriver Hovrätten att ”Riksåklagaren själv pekat på några av grundsatserna för brottmålsprocessen, såsom att domstolen ska vara opartisk och att parterna ska vara likställda
samt att det är parterna som ska svara för bevisningen och att brister i bevisningen till stöd för åtalet ska leda till frikännande dom. Dessa principer talar enligt hovrätten normalt emot att rätten verkar för en komplettering av inspelade barnförhör, inte minst när barnet som i detta fall fått åtskilliga frågor om just det förhållande som hovrättens tvekan gällde och en sådan komplettering skulle kunna leda till en fällande dom.”
