Även hovrätten är övertygad om att de påstådda konferenseresorna till Zimbabwe i själva verket var jaktresor.
Jaktresorna har bekostats av en 42-årings privata bolag och därmed utgjort en skattepliktig förmån. Trion som försökt att dölja detta genom falska fakturor döms nu för dels skattebrott och dels medhjälp till skattebrott.
Den i dag 42-årige mannen åkte på jaktresor till Zimbabwe år 2016 och 2017 på bolagets bekostnad utan att redovisa skattepliktig förmån. Två av tre åtalade män dömdes av Nyköpings tingsrätt för skattebrott till villkorlig dom respektive tre månaders fängelse.
Männen och åklagaren överklagade domen.
Åklagaren yrkade att 42-åringen skulle dömas för skattebrott vid ytterligare tre tillfällen samt att han skulle dömas till minst sju månaders fängelse. Åklagaren har även yrkat att en 43-årig man som hade finansieringsansvaret för 42-åringens bolag skulle dömas för skattebrott till dömas till fängelse i minst fyra månader. Åklagaren ville även att den 65-årige mannen som ställt ut fakturorna till 42-åringen skulle dömas för ytterligare medhjälp till skattebrott samt att fängelsestraffet skulle skärpas.
Överklagade domen
Männen som dömdes i tingsrätten överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet eller i andra hand lindra påföljderna.
Enligt åtalet ska 42-åringen i inkomstdeklaration för år 2017 och 2018 lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket genom att underlåta att för år 2016 redovisa skattepliktig förmån av jaktresa (oredovisad lön) från det bolag han är styrelseledamot i och för år 2017 underlåta att redovisa skattepliktig förmån av jaktresor från bolag nummer två som han är styrelseledamot i. Det hände vid två tillfällen under perioden den 15 maj 2017 till den 9 april 2018. Enligt åtalet har förfarandet gett upphov till fara för att skatt skulle undandras det allmänna med 172 000 kronor för 2016 och 164 000 kronor för 2017.
I ett av bolagen ska 42-åringen och 43-åringen ha varit företrädare med ansvar för bolagets redovisning av skatter och avgifter. Tillsammans är de ansvariga för att ha lämnat oriktiga uppgifter i skattedeklarationer för år 2017. Arbetsgivaravgifterna har inte redovisats på lön och förmåner (totalt 535 000 kronor avseende jaktresor) till 42-åringen till ett belopp om 168 097 kronor.
Åsidosättandet avser tre deklarationstidpunkter under perioden den 12 juli 2017 till den 12 oktober 2017.
Enligt åtalet har 65-åringen uppsåtligen genom råd och dåd främjat skattebrotten.
Enligt åklagaren har trion tillsammans och i samförstånd haft en gemensam brottsplan för hur gärningarna ska genomföras och döljas.
Bevisningen under förhandlingarna
Åklagaren har under förhandlingarna åberopat fotografier, både från år 2016 och från år 2017, samt GPS-positionering beträffande var fotografierna är tagna utifrån bildernas metadata. Flera av fotografierna föreställer skjutna djur och på några syns 65-åringen eller 42-åringen med ett skjutet djur. De flesta fotografierna är tagna på tider då det enligt konferensprogrammen skulle vara konferens och på andra platser än bascampen. Beträffande år 2016 har en av arrangörerna skickat ett mail till 65-åringen om att 42-åringen har skjutit en leopard. Även ett fotografi skickades av 42-åringen med, vad som ser ut att vara, en skjuten leopard.
”Tingsrätten anses att det framstår som något underligt att åka så långt bort och lägga så betydande belopp på konferensresor i den verksamhet som det här är fråga om”.
Tingsrätten hänvisade till att det framgår av förhör att 65-åringens bolag utförde arbeten åt 42-åringens bolag för totalt 10 miljoner kronor. Kostnaderna för de berörda resorna närmade sig 10 procent av det som totalt ska ha fakturerats. Tingsrätten menade därför att utredningen talar snarare med styrka för att det var fråga om rena jaktresor och inte konferensresor.
I tingsrätten dömdes även 42-åringen även att betala skattetillägg med 40 procent av den skada som belöper på ett underlag om inkomstskatt av 280 000 kronor avseende inkomståret 2016.
Hovrättens bedömning
Hovrätten dömer nu 42-åringen för skattebrott vid ytterligare fyra tillfällen och bestämmer antalet timmar samhällstjänst till 140 men bestämmer underlaget för beräkning av skattetillägg avseende inkomståret 2016 till 245 000 kronor.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer den 43-årig man som hade finansieringsansvaret för 42-åringens bolag. Han döms för skattebrott vid tre tillfällen 2017 och påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar.
Hovrätten dömer även 65-åringen för ytterligare fyra tillfällen av medhjälp till skattebrott. Hovrätten ändrar samtidigt det utdömda fängelsestraffet till villkorlig dom och samhällstjänst i 120 timmar. Hovrätten skriver att hans agerande har varit en förutsättning för att brottsupplägget skulle kunna genomföras och omfattningen av hans medverkansgärning är enligt hovrättens uppfattning på gränsen till ett medgärningsmannaskap. Hovrätten gör ändå bedömningen att straffvärdet för hans gärningar är något lägre än för 42-åringen.
Inte frågan om konferensresor
Hovrätten delar helt tingsrättens bedömning att det är styrkt att det inte varit frågan om konferensresor, vare sig 2016 eller 2017, och att resorna utgjort skattepliktiga förmåner som 42-åringen varit skyldig att deklarera för om de betalats av de två privata bolagen vilket åklagaren har gjort gällande.
Hovrätten bedömer att det är styrkt att ett av de privata bolagen har fakturerats och betalat för resan år 2016 utan att detta tagits upp i någon deklaration. Detta gäller även i frågan om 42-åringens mors lägenhetsrenovering.
Hovrätten anser även att åklagaren har styrkt hur betalning skett för resorna under 2017 och att de utgjort en skattepliktig förmån för 42-åringen och en skyldighet för det ena privata bolaget att ta upp dem i skattedeklarationer. Hovrätten konstaterar att bevisen som lagts fram visar att avsikten redan från början varit att resorna skulle betalas genom en osann faktura som skulle ställas ut till och betalas av det privata bolaget.
”Enligt hovrättens bedömning kan syftet inte ha varit något annat än att undandra skatt”.
Hovrätten noterar i det sammanhanget att de flesta e-postmeddelandena är mellan två av de tilltalade medan den tredje fått kopia. Hovrättens slutsats är, främst genom åberopade e-postmeddelanden, att det är styrkt att samtliga tre tilltalade varit väl medvetna om upplägget med osanna fakturor.
