Mannen vänden sig till justitiekanslern och begärde 1 500 kronor i ersättning från staten. Orsaken var att han hade varit målsägande i ett brottmål där åklagaren hade glömt att framställa hans enskilda anspråk på skadestånd.
Åklagarmyndigheten bekräftar i sitt yttrande till JK att mannen hade meddelat polisen att han hade ett ersättningsanspråk med anledning av brottet och att åklagaren hade haft för avsikt att begära en precisering om anspråket. På grund av ett förbiseende från åklagaren så begärdes dock aldrig någon sådan precisering.
JK sammanfattar Åklagarmyndighetens inställning:
”Åklagarmyndigheten har dock anfört att X (mannen) inte har styrkt att han har lidit någon ersättningsgill skada. Åklagarmyndigheten har härvid påpekat att ett skadestånd på grund av brott ska betalas av gärningsmannen och att X inte har visat att han har haft några kostnader för att få sitt anspråk fastställt.”
JK konstaterar att åklagaren har gjort fel och att detta i och för sig skulle kunna omfattas av de bestämmelser i skadeståndslagen som reglerar när fel och försummelse i myndighetsutövning ska ersättas av staten:
JK skriver i sitt beslut.
”Enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken är en åklagare med vissa särskilt angivna undantag skyldig att på en målsägandes begäran förbereda och utföra målsägandens enskilda anspråk på grund av ett brott som bör under allmänt åtal. Vill målsäganden att anspråket ska tas upp i samband med åtalet, ska han eller hon anmäla anspråket till undersöknlngsledaren eller åklagaren och lämna uppgitt om de omständigheter på vilka det grundas.”
JK fortsätter:
”Det är utrett att X hade klargjort för polisen att han hade ett enskilt anspråk med anledning av det brott som han bade anmält. Mot bakgrund av de skyldigheter som åklagaren har enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken utgör åklagarens förbiseende att inte begära en precisering av X anspråk fel eller försummelse i skadeståndslagens mening.”
JK anser dock att det faktum att anspråket inte har förts fram i samband med huvudförhandlingen i brottmålet inte i isg innebär att mannen slutgiltigt har gått miste om möjligheten till skadestpnd från den tilltalade.
JK skriver:
”Det står fortfarande X fritt att i den för tvistemål stadgade ordningen framställa motsvarande anspråk mot den person som var åtalad i brottmålet. Som Åklagarmyndigheten har anfört har X inte visat att han har haft några kostnader för att framställa ett sådant anspråk.”
JK avslår därför hans begäran om ersättning.
