En 64-årig lärare åtalades för ofredande. Enligt åtalet skulle han i slutet av 2012 på en skolgård i Stockholm bland annat ha knuffat en pojke till marken.
Tingsrätten anförde att pojkens berättelse, som fick stöd av skolkamraternas utsagor, varit trovärdig.
Olika uppgifter hade dock till viss del lämnats vid polisförhören och huvudförhandlingen. Det kunde enligt tingsrätten inte heller uteslutas att ungdomarna, som efteråt pratat om händelsen, hade påverkat varandra.
Trots att vittnesuppgifterna värderades med försiktighet fann tingsrätten det utrett att läraren utdelat någon form av knuff som medfört att eleven ramlat, vilket ”givetvis är oacceptabelt”.
Dessutom var eleven så pass mycket kortare till växten att det enligt rätten knappast kunde behövas någon knuff ens i en självförsvarssituation.
Omständigheterna kring knuffen var dock inte helt klara. Det var bland annat inte utrett om det varit en hård knuff eller varit fråga om ett undanfösande. Dessutom hade uppgifter framkommit om att det bland annat varit fråga om ömsesidigt knuffande. Vidare kunde det isiga underlaget ha bidragit till att eleven tappat balansen.
Tingsrätten ansåg inte att bevisningen höll för fällande dom och åtalet ogillades.
Domen överklagades till hovrätten, som nu fäller läraren.
Likt underinstansen anser domstolen att pojken gjort ett trovärdigt intryck. Lärarens berättelse är dock svårare att följa.
Rätten anser att viss försiktighet vid värdering av vittnesuppgifterna ska iakttas men anför att vittnena gjort ett trovärdigt intryck och att avgörande invändning mot uppgifterna inte framkommit.
Hovrätten finner åtalet ställt bortom rimligt tvivel och påföljden bestäms till 40 dagsböter om 230 kronor.
Med anledning av händelseförloppet och upprinnelsen till detta anser rätten att ofredandet inte har inneburit en så allvarlig kränkning att ersättning ska utgå. Skadeståndsyrkandet ogillas därför.
Två nämndemän är skiljaktiga och vill fastställa tingsrättens friande dom.
Foto: TT
