En polsk medborgare ska jämställas med en svensk medborgare vid tillämpning av en bestämmelse i den europeiska arresteringsorderlagen.
Det konstaterar Högsta domstolen och tillåter prövning av ett mål i hovrätten.
Det var i maj förra året som en polsk domstol utfärdade en europeisk arresteringsorder avseende överlämning av en polsk man för lagföring av fem brott.
Tingsrätten beslutade att mannen skulle överlämnas i enlighet med arresteringsordern och konstaterade i beslutet att han hade sådan anknytning att han kunde jämställas med en svensk medborgare vid en ”fördragskonform tolkning” av den aktuella bestämmelsen i europeiska arresteringsorderlagen. Som villkor för överlämnandet föreskrev tingsrätten därför att mannen skulle återföras till Sverige för att här verkställa påföljden om han i Polen skulle dömas till en frihetsberövande påföljd.
Mannen överklagade domen till Svea hovrätt – som inte meddelade prövningstillstånd. Han överklagade senare detta beslut till Högsta domstolen, som beslutade att pröva frågan om mannen ska jämställas med en svensk medborgare även vid tillämpning av 2 kap. 5 § 6 europeiska arresteringsorderlagen som reglerar fall där överlämnande inte får beviljas till följd av preskription.
Ska prövas i hovrätten
Högsta domstolen hänvisar nu till praxis från EU-domstolen och gör bedömningen att unionsmedborgare ska jämställas med svenska medborgare vid tillämpning av preskriptionsregleringen i arresteringsorderlagen. Preskriptionsregeln blir, enligt HD, också tillämplig i förhållande till den eftersökte.
Det innebär att tillstånd ska lämnas för prövning i hovrätten.