DEBATT – av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm och Anders Mellstrand, rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm.
Nedanstående resonemang utgår från ett underrättsperspektiv vid förvaltningsdomstolarna. Förhoppningsvis kan resonemangen till delar även ha en allmängiltig karaktär.
Efterspelet till den omtalade så kallade ”snippa-domen” blixtbelyser frågan om domstolarnas oberoende ställning. Detta sagt mot bakgrund av att de två medverkande nämndemännen begärt sitt entledigande från sina uppdrag som nämndemän efter att en företrädare för det politiska partiet som nominerat nämndemännen i fråga hållit ett ”coachande samtal” med dem. När vi talar om oberoende domstolar talar vi även om juristdomares och nämndemäns oberoende ställning.
Nämndemän har deltagit i den dömande verksamheten i olika funktioner under hela Sveriges dokumenterade historia. Nämndemännens medverkan har varit en integrerad del i dömandet och deras medverkan har gett den dömande verksamheten en ökad legitimitet visavi det omgivande samhället. Man kan med fog utgå ifrån att allmänhetens förtroende för domstolarna till viss del kan hänföras till det faktum att nämndemän deltar i olika domstolsavgöranden. Man bör således inte handskas lättvindigt med idéer om att göra radikala förändringar vad gäller nämndemännens medverkan i domstolarna.
Vad tillför då nämndemännen till domstolarnas avgöranden?
I många måltyper har juristdomaren ett ansvar för att redovisa gällande rätt, relevanta förarbetsuttalanden och hur praxis från högre domstolar ser ut på det aktuella området. Den juridiska kompetensen ska alltså juristdomaren stå för medan nämndemännen bidrar med argumentering främst utifrån sin livserfarenhet. Trots den uttalade ambitionen att döma lika i likartade fall finns det inom de flesta målområden utrymme för lämplighets- och skälighetsbedömningar. Om vi till exempel nämner ett mål som handlar om en äldre människas eventuella rätt till ett särskilt boende så är varje fall unikt när det gäller att bedöma personens sammanlagda psykiska och fysiska omvårdnadsbehov och om dessa behov eventuellt kan tillgodoses genom redan beviljade eller utökade hemtjänstinsatser. Här kan man konstatera att nämndemännens medverkan i detta måls avgörande bidrar till en högre kvalitet i det slutliga beslutet.
Rättens bedömningar av styrkan i parternas argumentering och bevisning består av avvägningar ”å ena sidan” och ”å andra sidan”. Rättens resonemang som ska utmynna i så klara domskäl som möjligt mår bra av att en överläggning mellan juristdomaren och nämndemännen har inneburit en grundlig genomgång av olika argument och infallsvinklar. Det är inte sagt att juristdomaren själv har kunnat lyfta fram och granska alla relevanta skälighetsaspekter av betydelse för ställningstagandet. Diskussionen under överläggningen ska kunna leda fram till tydligt formulerade domskäl eftersom det är en inneboende funktion av en väl genomförd överläggning att argumenten för och emot har slipats och några argument har befunnits vara avgörande för beslutet.
Domstolarna handlägger ett flertal måltyper som innehåller en stor mängd sekretessbelagda uppgifter. Nämndemännen har naturligtvis, liksom juristdomaren, tillgång till materialet i de mål de medverkar i. Våra domar är offentliga och våra domskäl ska utformas med viss försiktighet med tanke på den skada eller men som enskilda kan åsamkas av utlämnande av känsliga uppgifter. Till exempel kan nämnas att i mål om psykiatrisk tvångsvård finns ingen anledning för domstolen att redovisa mer än nödvändigt kring hur olika sjukdomssymptom manifesterar sig. Dock ska naturligtvis domen vara tillräckligt tydlig så att allmänheten som läser en dom kan se att rekvisiten för tvångsvård är uppfyllda. Det är bra att nämndemän deltar i dömandet av mål med sekretessbelagda uppgifter. Att nämndemän har insyn i bakomliggande material innebär på ett sätt en insyn och kontroll av att domstolen på rätt sätt behandlar och beaktar sekretessbelagda uppgifter.
En nämndeman måste vara beslutsfähig. En del beslut kan vara svåra att fatta. Som exempel kan nämnas beslut om att ett barn eller en ungdom ska vårdas utanför hemmet med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU eller att beslut ska fattas om utvisning rörande en asylsökande barnfamilj. Nämndemannen kan i sådana fall inte välja att avstå från att lägga sin röst och delta i beslutet och han eller hon kan inte heller betinga sin tjänstgöring med att inte vilja vara med och döma i vissa typer av mål.
Enligt vår uppfattning medför nämndemännens medverkan i domstolarna att lekmannadomarens perspektiv och erfarenheter kommer till uttryck på ett sådant sätt att kvaliteten höjs på våra avgöranden. Vidare kan allmänhetens förtroende för verksamheten stärkas genom nämndemannens medverkan och insyn i den dömande verksamheten.
Vilka personer utses till nämndemän och hur går det till?
Nominering av nämndemän görs av våra politiska partier i relation till deras storlek. Den som nomineras behöver inte vara aktiv eller medlem i ett parti. Själva valet av nämndemän sker i regionfullmäktige. Varje myndig svensk medborgare som är boende inom domkretsen är behörig att utses till nämndeman under förutsättning att han eller hon inte är försatt i konkurs, satt under förvaltarskap eller har ett sådant yrke som medför att personen inte är behörig. Till exempel kan nämnas vissa anställda inom rättsväsendet, Skatteverket, Försäkringskassan eller Migrationsverket.
En nämndeman måste också vara lämplig för uppdraget. Vid bedömningen av lämpligheten ska hänsyn tas till omdöme, självständighet, laglydnad och andra omständigheter som kan vara av betydelse för lämplighetsprövningen.
Domstolen genomför kontroller av alla nya nämndemän vad avser behörighet och, i fråga om laglydnad, lämplighet.
Att nämndemännen nomineras av våra politiska partier har den fördelen att vi i urvalsprocessen byggt in en spridning av skiftande preferenser hos de blivande nämndemännen. Förhoppningsvis motverkar detta förfarande risken för en ovälkommen ensidighet i valet av nämndemän. För det fall ett politiskt parti skulle komma i en stark majoritetsställning inom en region håller inte detta spridningsargument utan då skulle den politiska majoriteten i regionen nominera flertalet nämndemän. Den inbyggda risken i förfarandet är naturligtvis att människor med ett uttalat politiskt engagemang kan misstänkas vilja fortsätta detta engagemang även i ett opolitiskt uppdrag som nämndeman. Det är en nödvändighet att nämndemannen kan frigöra sig från att låta politisk hänsyn inverka på hans eller hennes röst i ett mål. Att en nämndeman till exempel är aktiv i ett politiskt parti som är emot vinster i välfärden ska inte på något sätt påverka hans eller hennes ställningstagande i ett mål som handlar om godkännande av en fristående skola. Som nämnts är det inte något krav på medlemskap i ett politiskt parti för att bli nominerad, men det kan med nuvarande system finnas misstankar om att partierna bara eller åtminstone huvudsakligen väljer bland sina egna medlemmar och därför avstår från att nominera personer som inte är medlemmar i partiet.
Hos domstolen lottas målen slumpvis på juristdomarna. Likaledes fördelas nämndemännens tjänstgöring slumpvis på vissa dagar och vissa mål. Nämndemännen genomgår i domstolens regi en obligatorisk introduktionsutbildning när han eller hon ska börja sin tjänstgöring. Under denna utbildning poängteras särskilt att nämndemannauppdraget är ett opolitiskt uppdrag. Nämndemannen ska nu inte uppträda som en representant för sitt parti utan han eller hon ska uppträda som en självständig domare med individuell rösträtt. Nämndemannen avlägger domared och lovar och försäkrar på heder och samvete att han eller hon ska döma efter Sveriges lag och laga stadgar.
Människor med olika bakgrund är mycket välkomna att anmäla sitt intresse för att bli nämndemän. Önskvärda kriterier för att bli nämndeman är bland andra samhällsengagemang och samhällsintresse. På samma sätt som nämndemännen inte fungerar som representanter för sina respektive politiska partier är de inte heller representanter för sitt kön, etnicitet eller tillhörighet till något yrke eller organisation.
Domarens oberoende
I vår rättsstatliga kärna finns en parlamentarisk demokrati. Genom fria och allmänna val tillsätts ledamöterna i vår lagstiftande församling. Rösträtten är individuell. Essensen av valförfarandet är att folkets representanter når majoritetsställning genom framgångar för sitt idéburna budskap. Vi väljer inte vår riksdag för att ledamöterna ska representera vissa folkgrupper eller organisationer.
För domstolarnas del gäller att vi ska stå fria från inflytande från partier eller organisationer. Vår kärna ligger i att vi kan prestera domar byggda på saklighet, opartiskhet/objektivitet och ickediskriminering. En grundförutsättning för att vi ska kunna fortsätta att utföra ett arbete som kan få allmänhetens förtroende är att vår verksamhet uppfattas som oberoende och att juristdomare och nämndemän står fria från misstankar om kopplingar till jävsgrundande hänsynstaganden. Nämndemän ska alltså inte kvoteras in i verksamheten grundat på några andra faktorer än behörighet och lämplighet.
Hur juristdomare och nämndemän utses är en mycket viktig fråga när det kommer till bedömningen av om tillsättningsförfarandet är förenligt med Europakonventionens krav på att domstolarna ska vara oavhängiga och opartiska. Tillsättningsförfarandet måste ses i relation till att den enskilde medborgaren ska ha tillgång till oavhängig och opartisk domstol. Artikel 6.1 Europakonventionen ställer krav på självständiga och objektiva domare.
Att våra domstolar är oavhängiga, står fria i förhållande till den verkställande makten, lagstiftaren och parterna, ska bedömas bland annat mot bakgrund av hur domare utses. En domare ska utöva sitt ämbete fritt från instruktioner och påverkan. Vidare ska domarens ämbetsperiod vara av en viss längd för att säkerställa hans eller hennes oberoende. En domare ska också ha en tillräckligt hög lön för att motverka misstankar om korruption och mutbrott. I princip bör en domare vara oavsättlig men om skälen för ett entledigande är stadgat i lag kan det godtas om beslutet är överklagbart. Det är också ett krav att det finns garantier för att domstolen inte utsätts för påverkan utifrån. Det handlar om att ingen eller inget får styra en domares dömande. Slutligen ska domstolen ge ett intryck av självständighet. En förvaltningsdomstol framstår till exempel inte som självständig om en domare har anställning hos Skatteverket eller Försäkringskassan. Kraven på oavhängighet och opartiskhet gäller både juristdomare och nämndemän.
Slutsats
Den svenska modellen för att via de politiska partierna nominera nämndemän har ansetts vara godtagbar. Detta eftersom de nödvändiga säkringarna i form av att de kan fullgöra sina uppdrag utan instruktioner eller påverkan, att deras ämbetsperiod är bestämd i förväg, att det finns ett regelverk kring deras eventuella entledigande och att ett sådant beslut är överklagbart samt att ingen eller inget får styra en nämndemans dömande, är på plats. Om dessa förutsättningar ruckas på kan den känsliga frågan om nämndemän, nominerade av politiska partier, komma att undergräva domstolarnas oberoende ställning. Om frågan om entledigande av en nämndeman blir aktuell fattas beslutet av den domstol vid vilken nämndemannen tjänstgör. Beslut om entledigande får överklagas till en särskild nämnd.
I takt med att de politiska partierna har allt färre medlemmar minskar naturligtvis den krets av eventuellt lämpliga personer som ett urval av nämndemän kan göras gentemot. Vi får säkert anledning att återkomma till frågan om det skulle behövas alternativa lösningar på frågan om hur nämndemännen ska utses.
Vår slutsats är således att för att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarnas verksamhet är det av vikt att domare, såväl juristdomare som nämndemän, står fria från inflytande och påverkan från partier och organisationer. Man kan därför säga att vårt svenska nämndemannasystem bygger på den förutsättningen att några ”coachande samtal” inte ska hållas mellan representanter för ett politiskt parti och nämndemän som nominerats av samma parti för det fall nämndemännens röstande i domstol skulle ifrågasättas av partiet.
