Göta hovrätt fastställer Örebro tingsrätts beslut att inte tidsbestämma livstidsstraffet för en 42-årig änkemördare.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det föreligger en konkret och beaktansvärd risk för att 42-åringen ska återfalla i allvarlig brottslighet.
Den nu 42-årige mannen dömdes 2007 till livstids fängelse efter att ha strypt ihjäl en 80-årig änka i Motala tidigare samma år.
I domen konstaterade tingsrätten att änkan ”uppsåtligen bragts om livet på ett smärtsamt och mycket skräckfullt sätt”. Tingsrätten konstaterade det även utrett att 42-åringen bestulit änkan på hennes plånbok med bankkort och smycken.
Domen fastställdes senare av hovrätten.
På gränsen till låg risk
Sedan dess har 42-åringen ansökt om tidsbestämning av livstidsstraffet vid fyra tillfällen – senast i höstas.
Örebro tingsrätt kom dock att avslå begäran även denna gång. Tingsrätten pekade på att Rättsmedicinalverket bedömt att 42-åringens risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag är medelhög. Enligt RMB är missbruk den enskilt viktigaste riskfaktorn för mannen och han hade i närtid lämnat tre positiva urinprov på amfetamin och därför meddelats två varningar av Kriminalvården.
42-åringen nekade till att han skulle brukat narkotika medvetet och RMV skrev i sitt yttrande att återfallsrisken, om det skulle vara så, hade varit nära att bedömas som låg. Skulle han dock ha brukat narkotika medvetet skulle risken istället vara att bedöma som hög.
Enligt tingsrätten medförde osäkerheten kring om 42-åringen brukat narkotikan medvetet eller inte ,och då särskilt med hänsyn till att hans missbruk var en bidragande faktor till det mord han begick, att det ”måste anses föreligga en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet”. Det fanns därför ett absolut hinder mot att tidsbestämma livstidsstraffet.
Fastställer beslutet
42-åringen överklagade beslutet till Göta hovrätt – som nu går på samma linje som underinstansen.
Hovrätten anser att skälen som RMV lagt till grund för sin senaste riskbedömning är såväl robusta som välgrundade och inte påverkas av att mannen menar att han skulle fått i sig narkotikan av misstag. Hovrätten pekar också på att ett omedvetet intag inte skulle leda till att återfallsrisken skulle bedömas som låg och delar därför uppfattningen om att det finns en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet.
Tingsrättens beslut ska därför stå fast.
