Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen frikändes av tingsrätten från alla åtalspunkter. Nu vänder sig hennes försvarare till hovrätten och uppger att hon inte är helt nöjd med tingsrättens domskäl.
Advokaterna Per E Samuelsson och Christina Bergenstein uppger att vissa av de slutsatser som tingsrätten har kommit fram till – framför allt i svindleridelen – är felaktiga.
Nu är det drygt två månader sedan den tidigare Swedbank-vd:n Birgitte Bonnesen frikändes från åtalet om grovt svindleri och grovt insiderbrott. Tre veckor efter domen överklagade EBM-åklagarna Thomas Langrot och Ted Murelius de friande åtalspunkterna. Kort efter EBM:s överklagande valde även Birgitte Bonnesens privata försvarare att överklaga tingsrättens beslut att sätta ned det begärda advokatarvodet med 730 000 kronor.
I en ny skrivelse till Svea hovrätt bestrider Birgitte Bonnesen åklagarnas ändringsyrkande och hemställer att hovrätten ska fastställa tingsrättens domslut.
Vissa slutsatser felaktiga
”Även om tingsrätten frikände Birgitte Bonnesen på samtliga punkter redan på objektiva grunder så betyder inte det att Birgitte Bonnesen är helt nöjd med tingsrättens domskäl. Tvärtom är vissa av de slutsatser som tingsrätten – framför allt i svindleridelen – kommit fram till felaktiga”, skriver de privata försvararna Per E Samuelsson och Christina Bergenstein.
De menar att slutsatserna inte vinner stöd av den bevisning som lades fram och att de är ”alldeles för tillmötesgående mot åklagarsidan”.
Försvaret pekar på ett avsnitt i domen rörande svindleriåtalet där tingsrätten uppger att det ”visserligen funnits oklarheter och glidningar” i Birgitte Bonnesens uttalanden och menar att dessa ”till viss del framstår som en medveten taktik från bankens ledning. Detta har otvetydigt lett till en förtroendeskada för banken”.
Försvaret menar att Birgitte Bonnesen är starkt kritisk till denna slutsats. Försvaret menar att Bonnesens och bankens samlade informationsgivning om AML-arbetet i Estland varit korrekt och fullständig.
Överväger ny muntlig bevisning
Vidare pekar försvaret på ett avsnitt i domen där tingsrätten uppger att det är styrkt att det funnits problem i bankens AML-processer i den estländska verksamheten under 2007-2018 och att dessa brister bitvis kan betecknas som allvarliga. I samma avsnitt skriver tingsrätten att Birgitte Bonnesen ”har känt till att det inom Compliance fanns indikationer på detta och även på misstänkta transaktioner/kunder utifrån ett penningtvättsperspektiv, allt i enlighet med gärningspåståendets andra stycke”.
Försvaret menar att denna slutsats inte alls stämmer överens med den bevisning som försvaret presenterat under huvudförhandlingen i tingsrätten.
”Tingsrätten har felaktigt fäst alldeles för stor vikt vid den svenska Finansinspektionens beslut och uttalanden från bankens nya ledning och felaktigt bortsett från den massiva bevisning som visade att de estländska myndigheterna inte riktat någon kritik mot bankens AML arbete i Estland under åtalstiden”, skriver försvaret.
På grund av tingsrättens slutsats i domen överväger Birgitte Bonnesen att åberopa ny muntlig bevisning och skriftlig bevisning om AML-arbetet i bankens dotterbolag i Estland.
Åtalet borde ha ogillats tidigt
Enligt försvaret är tingsrättens domskäl mer korrekta när det gäller insiderbrottåtalet. Försvaret menar dock att åtalet borde ha ogillats redan på grund av att det inte är utrett vad som sades av vem under ägarmötet den 18 februari 2019.
Försvaret kommenterar även åklagarnas överklagande till hovrätten och pekar bland annat på att åklagarna endast återger korta delar av intervjuer som Birgitte Bonnensen har gett till media samt att åklagarna bortser från andra intervjuer och uttalanden.
”Åklagarna trycker hårt på att bedömningen om ett vilseledande föreligger ska göras utifrån den vilseleddes position. I så fall måste man ta med all offentliggjord information om AML processerna vid denna bedömning och inte bara tre ord tagna ur sitt sammanhang!”, skriver försvaret i överklagandeskriften.
Kostnadsräkningarna
När det gäller advokatarvodet hänvisar försvaret till att en tilltalad som frikänns har rätt att få ersättning av allmänna medel för kostnader för bland annat försvarare och bevisning samt att utgångspunkten är att den som frikänns ska hållas i görligaste mån skadelös för kostnad som har varit nödvändig för att tillvarata hans eller hennes rätt.
Försvaret anser att det var fel av tingsrätten att tillämpa det som gäller för offentliga försvarares kostnadsräkningar deras arbetsredogörelser.
”Varken timkostnadsnormen eller den stränga syn på offentliga försvarares arbetsredogörelser, som har växt fram i praxis på senare tid är tillämpliga inom ramen för sysslomannaskapet. Den norm som ska tillämpas är i stället den som följer av allmänna sysslomannarättsliga principer”, skriver Per E Samuelson och Christina Bergenstein.
Vidare uppger advokaterna att det är ”omöjligt att försvara sig mot kritiken eftersom tingsrätten inte med ett ord anger vilka poster det är som tingsrätten anser inte går att bedöma”.
