Hovrätten anser precis som tingsrätten att den åtalade polisen rent faktiskt inte har varit utsatt för sådant våld eller hot om våld som skulle ha gett henne rätt att agera så kraftfullt som hon gjorde.
Hovrätten anser dock att bland annat personens aggressiva och labila beteende innebär att polisens påstående att hon trodde att hon skulle angripas med våld ska godtas eftersom åklagaren inte motbevisat påståendet.
Polisens ingripande med sin hund och batongslag hade enligt hovrätten varit försvarligt om hon verkligen skulle ha blivit angripen, som hon trodde att hon skulle bli. Hovrättens slutsats av detta är att polisen inte kan dömas för misshandel och att ingripandet var försvarligt.
Vid bedömningen av om ingripandet var försvarligt väger hovrätten bland annat in att polisen var ensam polis på plats och kunde vänta sig att förstärkning skulle dröja samt att personen alldeles innan händelsen hade agerat våldsamt och labilt. Men också att polisen hade försökt att tala med personen och upprepade gånger uppmanat honom att lägga sig ner, höjt rösten, gett hunden kommando att skälla och slutligen slagit ut och höjt sin batong.
Hovrätten konstaterar även att polisen slutade att slå med sin batong när personen, som strax innan hade ramlat, för första gången svarade på hennes uppmaning att lägga sig ner.
Hennes tillvägagångssätt har av en instruktör med lång erfarenhet av vapen- och självskyddsutbildning inom polisen bedömts ligga i linje med vad som lärs ut.
Hovrätten anser inte heller att polisen handlat oaktsamt och frikänner därför henne även från tjänstefel.
Från hovrättens avgörande är en ledamot, en nämndeman, skiljaktig och vill fastställa tingsrättens dom.
Foto: TT
