Hoppa till innehåll
Nyheter
plus | Ingår i Dagens Juridik plus

Par vinner mot försäkringsbolag om preklusion i HD



Foto Janerik Henriksson / TT

I ett brev där beställarna av en takrenovering redogjorde för hur skador hade uppkommit angav att entreprenören ansvarade för åtminstone en del av skadorna utgör, enligt Högsta domstolen, inte ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorens mening.
Talan är därmed inte preskriberad.

Ett fastighetsägarpar och Takmaterial Sverige AB träffade den 14 maj 2015 ett entreprenadavtal innebärande att Takmaterial skulle utföra vissa takarbeten på parets kulturhistoriskt värdefulla fastighet i Enköping. Enligt avtalshandlingarna skulle Takmaterial ha en ansvarsförsäkring i Trygg-Hansa.

Av basvillkoren till den företagsförsäkring som Takmaterial hade hos Trygg-Hansa under tiden den l juni 2015 – den 31 maj 2016 och som innefattade en ansvarsförsäkring omfattande följdskador till följd av entreprenadarbetet uppgående till ett belopp om tio miljoner kronor är följande av intresse i målet.

I en av punkterna, benämnd Preklusion och Preskription, står det under rubriken Preklusion följande: ”Skadeståndskrav ska anmälas till Trygg-Hansa snarast efter det att den som vill utnyttja försäkringen erhållit det. Om skadeståndskravet inte anmälts till Trygg-Hansa inom ett år efter det att den som vill nyttja försäkringen erhållit det, är Trygg-Hansa fri från ersättningsskyldighet.”

Fastighetsägarna hävde skriftligen den 14 september 2015 återstoden av entreprenaden med anledning av att de ansåg att den var väsentligt försenad och att det utförda arbetet var behäftat med allvarliga fel. I skriften meddelade de att de skulle färdigställa entreprenaden med en annan entreprenör och att de skulle komma tillbaka till Takmaterial med krav för merkostnader och skadestånd.

Takmaterial bekräftade skriftligen den 16 september samma år att bolaget hade fått del av beställarnas skrift.

Dagens Juridik Pro Powered by Lexnova
Mårten Schultz
Mattias Hjertstedt Universitetslektor och docent i processrätt

Förändrade regler om topsning

En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.

Ingår i Dagens Juridik Pro
Lås upp analysen
Tvist

Paret inledde den 2 december 2015 en tvist mot Takmaterial vid Uppsala tingsrätt. Takmaterial fick del av stämning den 15 december samma år och bolaget bestred kravet skriftligt till tingsrätten den 20 januari året därpå. Tingsrätten meddelade den 3 maj samma år en tredskodom. Enligt domen ska Takmaterial till paret betala 541 684 kronor, varav 302 500 kronor avsåg ansvarsskador, plus viss ränta. Takmaterial ansökte inte om återvinning och domen vann därför laga kraft den 4 juni samma år.

Paret anmälde den 22 april 2016 försäkringsfallet till Trygg Hansa, som den 3 juni samma år avslutade ärendet med hänvisning till att den tidpunkt då det förelåg rätt till direktkrav inte hade uppstått. Paret ombads att komma tillbaka till bolaget när den förestående konkursen avseende Takmaterial var ett faktum.

Försattes i konkurs

Takmaterial försattes i konkurs den 29 november 2016. Paret kontaktade den 8 december samma år Trygg Hansa och meddelade att Takmaterial hade försatts i konkurs. De framställde då ett direktkrav om 302 500 kronor.

Trygg-Hansa meddelade den 27 december 2017 att bolaget hade beslutat att paret inte hade rätt till ersättning för de skador som de hade drabbats av på grund preklusion.

Huvudfrågan i målet är om parets försäkringskrav är avskuret på grund av att de inte har framställt det i tid.

Parterna har olika uppfattningar om när det framställdes ett krav till Takmaterial. Fastighetsägarna har hävdat att det skedde tidigast den 15 december 2015 då Takmaterial fick del av stämningen vid Uppsala tingsrätt och senast den 20 januari 2016 då bolaget lämnade in ett bestridande till den tingsrätten. Trygg-Hansa har hävdat att tidpunkten för kravet ska räknas från den 16 september 2015 då bolaget per mejl sa att de hade fått parets skrift av den 14 september.

Tillräckligt

Paret har i skriften av den 14 september 2015 redogjort för hur de såg på bristerna i entreprenadarbetet och fört fram att de senare skulle komma att framställa ett skadeståndskrav. Den skriften är, enligt Stockholms tingsrätt, tillräcklig för att det ska gå att säga att paret har riktat ett skadeståndskrav mot Takmaterial (se bland annat NJA 2005 s. 843). Tingsrätten utgick därför vid den fortsatta bedömningen från att börjedagen för preklusionsfristen är den 16 september 2015. Börjedagen för preklusionsfristen ska alltså räknas från den dagen.

Det är ostridigt att paret inte hade framställt något direktkrav till Trygg-Hansa före den 8 december 2016, alltså efter ettårsfristen. Därför ogillades talan.

Svea hovrätt konstaterade att den nämnda skrivelsen, vilket fastighetsägarna påtalat, i grunden utgör ett bestridande av betalningsansvar för genomfört arbete på grund av brister i detta. I skrivelsen nämns inga belopp och det framgår inte heller att paret vid den tidpunkten faktiskt framställde ett konkret krav mot Takmaterial.

I det senare avseendet är skrivelsen, som paret anmärkt, framåtblickande. Det anges att paret avser att ”återkomma […] med […] kostnadskrav” och att ”kommande skadeståndskrav” bland annat kommer att avse kostnader för att återställa fasaden. Till detta kommer det som paret har berättat, och som det saknas skäl att ifrågasätta, om att skrivelsen utgjorde ett led i en diskussion mellan dem och Takmaterial i fråga om fel och brister i utförandet av arbetet.

Hovrätten dömde till parets fördel

Vidare noterade hovrätten att den upprättade kostnadsberäkningen som så småningom kom att läggas till grund för parets krav mot Takmaterial vid Uppsala tingsrätt är daterad först cirka två månader senare än den 14 september 2015. Ägarna har också berättat att de inte fick del av kostnadsberäkningen tidigare än så. Detta ger ytterligare stöd för att paret inte framställde något skadeståndskrav mot Takmaterial redan i september det året. På grund av det anförda kunde Trygg-Hansa inte anses ha visat att fristen började löpa redan den 16 september 2015 och att preklusion därmed hade inträtt när paret ostridigt framställde sitt direktkrav den 8 december året därpå. Paret hade därmed rätt till försäkringsersättning med begärda 302 500 kronor med avdrag för självrisken på 8 900 kronor.

HD konstaterar att det, enligt försäkringsavtalet,  är först när den försäkrade har fått ett ”skadeståndskrav” som detta ska anmälas till försäkringsgivaren. Formuleringen medför att ett krav om skadestånd måste ha framförts på ett för den försäkrade tydligt sätt för att den ettåriga anmälningsfristen ska börja löpa.

Villkoret kan visserligen inte anses medföra att kravet mot den försäkrade ska vara bestämt till beloppet. Men den skadelidandes framställan måste ha innefattat en uttrycklig begäran om att den försäkrade skadevållaren ska betala ersättning eller ta på sig ansvaret för en skada för att den försäkrades skyldighet att anmäla saken till försäkringsgivaren ska aktiveras.

Makarnas brev till Takmaterial den 14 september 2015 upprättades först och främst för att bestrida betalningsansvar för fakturorna och kan inte med fog ha uppfattats på något annat sätt av Takmaterial.

I brevet påtalade makarna visserligen också att det vid utförandet av takarbetena hade uppkommit vissa skador på byggnaden. De redogjorde för hur skadorna hade uppkommit och framförde sin uppfattning att Takmaterial ansvarade för åtminstone en del av skadorna. Brevet innehåller emellertid inte någon uttrycklig begäran om att Takmaterial ska betala ersättning eller att bolaget ska ta på sig ansvaret för de skador som uppkommit. Det som anges om kommande skadeståndskrav får läsas som en upplysning om att makarna förbehöll sig rätten att komma tillbaka till Takmaterial med anledning av hur arbetena på fastigheten hade utförts.

Inte befriat

Brevet kan således inte anses innefatta ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorens mening. Det innebär att brevet inte aktualiserade någon anmälningsskyldighet enligt försäkringen till försäkringsgivaren. Trygg-Hansa är därmed inte befriat från ersättningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet.

Högsta domstolens domslut ska därmed fastställas.

Annons

Dagens Juridik Pro

Powered by Lexnova

Allt du behöver för juridisk analys: nyheter, rättsfall, expertkommentarer, video och AI-stöd – i ett professionellt abonnemang.

Få Tillgång
Annons