En man dömdes av Göteborgs tingsrätt till tre månaders fängelse för misshandel och försök till utpressning. Mannen stod även åtalad för grov kvinnofridskränkning samt olaga frihetsberövande men i dessa delar ansågs bevisningen inte tillräckligt stark och åtalen ogillades därför.
Efter huvudförhandlingen bemötte åklagaren på eget initiativ den kostnadsräkning som 45-åringens försvarare – en advokat – hade lämnat in och hävdade att de 95,3 timmars arbete som advokaten begärde ersättning för var orimligt. Han hade även visat ”påtaglig oskicklighet” under utförandet av uppdraget, ansåg åklagaren.
Även tingsrätten var mycket kritisk till advokatens arbetsinsats och ansåg att han hade visat prov på både vårdslöshet och ”anmärkningsvärd oskicklighet”.
Tingsrätten betonade bland annat att advokaten orsakat att bevisning till 45-åringens nackdel lagts fram och beskrev hans bevisföring som ”obegriplig”. Advokaten hade bland annat åberopat ett vittnesförhör som enligt tingsrätten fått bevisläget ”att kantra till åklagarens fördel”.
Advokaten hade även vägrat att lyda tillsägelse om att hålla tyst när han inte fått ordet och under sin plädering fört obegripliga resonemang som grundat sig på annat än juridik.
Tingsrätten ansåg också att advokatens sätt att agera hade slösat med samhällets resurser och att huvudförhandlingen på grund av honom pågått en hel arbetsvecka, när den egentligen borde ha kunnat klaras av på två dagar.
Domstolen ifrågasatte i och för sig inte att advokaten hade lagt ned så många timmar som hans ersättningsyrkande avsett, men betonade samtidigt att ”den största delen av tiden har varit ett rent slöseri”.
Tingsrätten satte därför ned försvararersättningen genom att dra bort 15 timmar och sänka timersättningen till två tredjedelar av timkostnadsnormen.
Hovrätten för Västra Sverige avslår nu överklagande i ersättningsfrågan. Domstolen anser, till skillnad från tingsrätten, inte att det finns skäl att kritisera advokaten för hans plädering vid huvudförhandlingen. Hovrätten delar dock uppfattningen att han lagt fram bevisning som varit till nackdel för huvudmannen.
Advokaten har även dragit ut på förhandlingen – dels genom att själv inte inställa sig i tid i domstolen, dels genom sitt sätt att hålla förhör. Han har även ställt frågor som kan anses irrelevanta och under förhör dragit slutsatser och värderat bevisningen på ett sätt som bör ske först i samband med pläderingen.
Hovrätten konstaterar även att advokaten förtjänar kritik för sitt uppträdande mot andra aktörer i rättssalen, inte minst mot tingsrättens ordförande. Han har även framställt dåligt underbyggda yrkanden och utan anledning lagt sig i hur rätten bör föra sina anteckningar.
På grund av detta har huvudförhandlingen tagit orimligt lång tid, till olägenhet för övriga inblandade i målet, slår hovrätten fast.
Justitiekanslern och Advokatsamfundet, som båda yttrat sig, har konstaterat att antalet ersättningsgilla timmar enligt praxis från Högsta domstolen normalt inte bör sättas ned med hänvisning till värdet av bevisningen. Tingsrätten har dock satt ned antalet timmar med hänvisning till advokatens tidsslöseri och reducerat timersättningen med hänvisning till hans oskicklighet och vårdslöshet. Tingsrättens beslut har därmed inte fattats i strid med HD:s uttalande, konstaterar hovrätten.
Advokaten har i överklagande riktat anmärkningar mot det sätt som rådmannen i tingsrätten genomfört rättegången och skrivit dom på. Dessa frågor kan dock inte prövas av hovrätten inom ramen för prövningen av ersättningsfrågan, slår hovrätten fast.
