Mannen som avtjänade ett fängelsestraff vid anstalten i Kalmar. Under våren och sommaren 2014 beviljades han fyra permissioner på villkor att han åtföljdes av personal från Kriminalvården.
Under en av permissionerna besökte mannen en gymnasieskola för att utföra en kemilaboration vilket var ett moment i den utbildning han genomgick på anstalten. Under två av permissionerna fiskade och badade han på allmän plats.
Vid samtliga permissioner bar Kriminalvårdens personal tjänstedräkt trots att utgångspunkten vid så kallade tillsynspermissioner är att personalen ska bära civila kläder – vilket mannen också uttryckligen hade bett om.
Att personalen istället bar tjänstedräkt innebar att allmänheten uppmärksammade att mannen kom från ett fängelse. Enligt mannen har denna uppmärksamhet utgjort en kränkning av hans personliga integritet.
Av ett yttrande från anstalten i Kalmar framgår att utgångspunkten är att personal bär tjänstedräkt när de följer med intagna på permissioner. En intagen kan dock komma med önskemål om att medföljande personal vid en permission ska bära civila kläder och anstalten överväger då om det är möjligt med hänsyn till bland annat säkerhet.
När det gällde mannens permissioner skriver anstalten endast att man ”övervägt huruvida säkerheten kräver att medföljande personal bär tjänstedräkt. Varje beslut om permission har förenats med de villkor som bedömts vara nödvändiga och permissionsvillkoren är individuellt utformade utifrån aktuell riskbedömning och omständigheterna i det enskilda fallet.”
Kriminalvården klargör dock i sin bedömning av fallet att anstalten borde ha angett att medföljande personal ska bära tjänstedräkt och skälen för detta i permissionsbesluteten. Det skulle dels ha klargjort för mannen hur permissionerna kommer att genomföras och dels möjliggjort för honom att begära omprövning av anstaltens beslut, menar Kriminalvården.
Justitiekanslern riktar nu skarp kritik mot anstaltens handläggning av frågan om tjänstedräkt, som enligt JK varken är förenlig med de föreskrifter som finns på området eller de allmänna principer som bär upp fängelselagstiftningen.
Hon skriver:
”Av förskrifterna om tjänstedräkt framgår att medföljande personal ska bära civila kläder vid permissioner om inte säkerhetsskäl motiverar tjänstedräkt. Ordalydelsen ger vid handen att det råder en presumtion för att åtföljande personal ska bära civila kläder vid en permission. Denna tolkning av föreskrifterna är väl förenlig med de allmänna värden som ligger till grund för fängelselagstiftningen. I enlighet härmed ska varje intagen bemötas med respekt för sitt människovärde, vilket bland annat innebär att han eller hon inte bör utsättas för onödig uppmärksamhet vid en utevistelse. Att personalen som regel ska bära tjänstedräkt vid permissioner kan inte heller anses vara förenligt med permissionens grundläggande syfte – att hjälpa den intagne att återanpassa sig till samhället.”
Också JK reagerar på att mannen i de inledande permissionsbesluten inte har fått något besked om att han under permissionerna skulle åtföljas av personal i tjänstedräkt och att han därmed inte haft någon möjlighet att begära omprövning. Hon skriver också att det beslut som innehåller villkoret om att personalen skulle bära tjänstedräkt har inte förklarat skälen till varför detta ansågs nödvändigt.
Men trots kritiken som riktas mot Kriminalvården i beslutet anser JK inte att det finns grund för att betala ut skadestånd till mannen, eftersom han inte anses ha utsatts för något ”typiskt sett integritetskränkande brott”. Hans anspråk avslås därför.
Foto: Michael Probst / TT
