Tre företag var inblandade i var sin tvist som avgjordes genom förlikning. Bolagen hade företagsförsäkringar i samma försäkringsbolag och företräddes i sina respektive tvister av samma juristbyrå.
Byrån hade ett särskilt villkor i sitt avtal med bolagen där man erbjöd självriskeliminering i det fall ärendet slutade med förlikning. Juristbyrån åtog sig enligt detta att betala den självrisk som försäkringsbolaget skulle kräva av respektive bolag i egenskap av försäkringstagare och skickade in fakturor på sitt utförda arbete som – ostridigt – omfattades av rättsskyddet i företagsförsäkringen till försäkringsbolaget.
Försäkringsbolaget valde dock att dra bort det belopp som juristbyrån åtagit sig att betala från den ersättningsgilla kostnaden och därefter dra av samma belopp i självrisk i förhållande till bolagen.
Enligt försäkringsvillkoren betalades ersättning endast ut för nödvändiga och skäliga ombuds- och rättegångskostnader som försäkringstagaren inte kunde få betald av staten, motpart eller ”annan”.
Juristbyrån hade gjort ett förbehållslöst åtagande att ersätta självriskbeloppet och försäkringsbolaget ansåg därmed att denna del av kostnaden kunde betalas av ”annan”. Beloppet täcktes, med hänvisning till villkoren, därför inte av försäkringen, enligt försäkringsbolaget.
Företagen, som ansåg att dubbel självrisk tagits ut, stämde därefter försäkringsbolaget vid Stockholms tingsrätt och krävde ersättning motsvarande självrisken.
Tingsrätten gick dock på försäkringsbolagets linje och noterade att självriskreduceringen trädde in först efter det att skadan hade reglerats och självrisken fastställts, men konstaterade att självriskkostnaden lika fullt fick anses som en del av ombudskostnaden som ersattes av ”annan” och därför inte täcktes av försäkringen.
Domarna överklagades till Svea hovrätt som nu gör samma bedömning som tingsrätten.
Foto: DJ
