Målet rör en TV-inspelning den 14 september 2007 på onkologavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Inslaget rörde två sköterskor och deras arbete på avdelningen och handlade om vården av en sjuk man som avled två dagar efter inspelningen.
Mannens hustru och dotter såg TV-programmet av en slump och även barnbarnen tog senare del av programmet på Internet.
Hustrun, dottern och barnbarnen stämde landstinget med hjälp av stiftelsen Centrum för rättvisa och krävde skadestånd.
Bakgrunden till TV-inspelningen är det avtal som fabnns mellan Akademiska sjukhuset och produktionsbolaget Titan Television. Avtalet gav TV 3 rätt att filma arbetet på vissa avdelningar inom sjukhuset för en dokumentärserie. Syftet var i första hand att skildra verksamheten på sjukhuset med fokus på personalens vardagliga arbete.
I avtalet uppställde landstinget ett krav på att få godkänna TV-inspelningarna före sändning.
Svea hovrätt kommer nu – precis som Uppsala tingsrätt – fram till att Landstingets anställda vid inspelningen röjt sekretessbelagda uppgifter och därmed gjort sig skyldiga till brott mot tystnadsplikten. Hovrätten konstaterar att anhöriga genom brottet kränkts på ett sådant sätt att de har rätt till skadestånd av Landstinget – som ansvarar för sina anställda.
Tingsrätten avslog dock de anhörigas begäran om skadestånd eftersom man ansågatt grunden för att lämna de sekretessbelagda uppgifterna skulle omffattas av bestämmelserna om meddelarfrihet i Yttrandefrihetsgrundlagen och att det därför saknades möjlighet att ingripa mot uppgiftslämnandet.
Hovrätten gör dock en annan bedömning och skriver i sina domskäl:
”Det är i vart fall tveksamt om de aktuella sköterskorna eller någon annan anställd i Landstinget skulle, med hänsyn till skyddet för meddelarfriheten, kunna ställas till ansvar för röjandet av de sekretessbelagda uppgifterna. Samtidigt framstår en tolkning av meddelarskyddet på det sättet att det utesluter ansvar för arbetsgivaren i ett fall som detta inte som rimlig. Syftet med meddelarskyddet måste beaktas. Det är uppställt till skydd för den enskilde mot det allmänna. Meddelarskyddet innebär således normalt inget hinder mot att ställa en myndighet till svars för det som sker på myndighetens vägnar…”
Hovrätten konstaterar att TV-inspelningen skett med landstingets samtycke och under dess ansvar och kontroll. Det faktiska ansvaret är spritt i organisationen.
Det grundläggande ansvaret för att sekretessbelagda uppgifter röjts vid inspelningen ligger enligt hovrätten i hög grad på arbetsgivaren, det vill säga landstinget.
Röjandet av de sekretessbelagda uppgifterna får därför sägas ha skett på ett sätt som är att jämställa med att det skett på landstingets vägnar. Under dessa förhållanden anser hovrätten att bestämmelserna om meddelarfrihet inte hindrar att arbetsgivaren blir skadeståndskyldig.
Foto: Fredrik Pehrson/TT
