Sture Bergwall, då Thomas Quick, dömdes under perioden 1994-2001 för åtta stycken mord som han erkänt under sin tid som patient på Säters rättspsykiatriska klinik.
Våren 2009 påbörjade Bergwall en resningsprocess som resulterade i att han drygt fyra år senare frikänts för samtliga mord.
Under resningsprocessen uttalade sig Göran Lambertz, före detta justitiekansler och sedan 2009 justitieråd, i media och uttryckte bland annat att Quick-fallet inte var någon rättsskandal. Han sa även bland annat att det i åtminstone två fall förelåg ”starka bevis” respektive ”mycket starka bevis” samt ”övertygande bevisning” för Bergwalls skuld.
Bergwall har nu ansökt hos Justitiekanslern, JK, om skadestånd från staten med anledning av Lambertz uttalanden.
Enligt Bergwall har uttalandena, som fällts medan resningsansökningar inväntat avgörande i domstol, inneburit en kränkning av oskuldspresumtionen i artikel 6.2 i Europakonventionen.
JK konstaterar att några av de aktuella uttalandena har fällts innan resningsprocessen inletts och skuldfrågan har i dessa fall varit fastslagen i lagakraftvunna domar – något som gör att oskuldspresumtionen inte är tillämplig.
Ett justitieråd i Högsta domstolen, HD, hör utan tvekan till den kategori av offentliga företrädare som genom sitt agerande kan ådra staten skadeståndsskyldighet för överträdelse av Europakonventionens bestämmelser, uttalar JK. Ingen av resningsansökningarna har dock fallit på HD att pröva och Lambertz har därför saknat omedelbart samband med ärendena.
Allmänheten kan enligt JK heller inte gärna ha uppfattat Lambertz meningsyttranden som statens officiella ståndpunkt kring Bergwalls eventuella skuld, även om Lambertz då arbetade som justitieråd.
Uttalandena har i och för sig haft ett samband med den granskning som Lambertz gjort under sin tid som justitiekansler men de får ändå ses som personliga meningsyttranden.
Yttrandena kan därför inte tillskrivas staten på det sätt som krävs för att staten ska bli skadeståndsskyldig, slår JK fast.
Foto: Bertil Ericson / TT
