Gotlands domsagas häradsrätt meddelade 1957 dom i ett mål mellan mannen och en kvinna. I domen förklarades mannen vara far till en dotter som kvinnan hade fött. Mannen dömdes också att betala underhåll för ”sins” dotter.
Mannen ansökte år 2012 om resning av häradsrättens dom och pekade på att han de facto inte är far till dottern – alltså den nu vuxna kvinnan. Han styrkte detta med resultatet från en DNA-analys som hade utförts av ett laboratorium i USA.
Hovrätten ansåg dock inte att det var säkerställt att de prov som varit föremål för DNA-analysen kom från mannen och ”dottern” och avslog därför resningsansökningen.
Mannen överklagade hovrättens beslut och åberopade ytterligare bevisning i Högsta domstolen – resultatet av en förälderundersöknmg som hade utförts av Rättsmedicinalverket. Högsta domstolen undanröjde hovrättens beslut och visade målet åter till hovrätten för ny prövning.
Svea hovrätt konstaterar mu att den DNA-analys som gjorts visar att mannen inte är pappa till den nu vuxna kvinnan – även om ”dotterns” mamma vidhåller att så är fallet.
Skäl för resning och att omedelbart ändra domen föreligger därför konstaterar hovrätten.
Mannen har bland annat begärt ersättning från staten för utgivna underhållsbidrag.
Hovrätten konstaterar dock att han inte kan få det.
Hovrätten skriver.
”Om en mans faderskap till ett barn fastställts genom en dom, men mannen sedan frias från faderskapet, har mannen i vissa fall rätt till ersättning från staten för utgivna underhållsbidrag (se 2 § lagen [1969:620] om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag). Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) har dock i ett avgörande kommit fram till att ersättning enligt lagen inte kan utgå för underhållsbidrag som betalats mer än tio år innan ansökan om ersättning kom in (se rättsfallet RÅ 1976 ref. 89).”
Foto: Fredrik Sandberg / TT
