– DDR ville visa sig överlägset Västtyskland. Därför var det omöjligt att erkänna att interkulturella möten inte heller här ägde rum utan problem. Ett erkännande skulle ha berövat Östtyskland dess existensberättigande, säger Ann-Judith Rabenschlag, doktorand på Södertörns högskola och Stockholms universitet.
I fredags disputerade hon i historia med sin avhandling ”Völkerfreundschaft nach Bedarf: Ausländische Arbeitskräfte in der Wahrnehmung von Staat und Bevölkerung der DDR”.
Det forna DDR är mest känt som ett utvandringsland, men här fanns också invandrare från hela världen. Rabenschlags avhandling belyser hur människor från andra länder och kulturer bemöttes i Östtyskland.
– Tidigare forskning har fokuserat på att avslöja statens propaganda om Völkerfreundschaft (folkens vänskap) och på att visa att det fanns rasism och spänningar. Min avhandling går längre och visar hur skillnaden mellan ideologi och verklighet hanterades i vardagen, säger hon.
Hennes forskning illustrerar hur språk, politisk makt och vardag är oupplösligt sammanflätade. Källor i forskningen är bland annat pressartiklar, företagshandlingar, dokument från underrättelsetjänsten Stasi och privata petitioner.
– Min forskning visar att statliga myndigheter, företagsledningar och även privatpersoner i DDR använde idealet om Völkerfreundschaft, folkens vänskap, för sina egna behov. Till och med DDR-medborgare som hade klart rasistiska åsikter förpackade sina främlingsfientliga uttalanden som Völkerfreundschaft.
Det förändras dock under hösten 1989. I samband med Berlinmurens fall blir rasismen mer öppen, också i skrivelser från myndigheter, och ideologin om Völkerfreundschaft ges upp.
Foto: Claudio Bresciani / TT
