En polis avlossade två skott mot en flyende bil under ett pågående ingripande.
Nu döms han för tjänstefel då han anses ha handlat i strid med gällande regler när han avlossade det andra skottet, som träffade bilen bakifrån.
Påföljden bestäms till 80 dagsböter.
Den tjänstefelsåtalade polisen körde tillsammans med en kollega i en civil polisbil när de uppmärksammade ett antal personer vid en bilfirma – som var stängd. De fattade misstankar om att ett inbrott kunde vara på gång och bestämde sig för att dela på sig.
Medan den åtalade polisen körde in på bilfirmans område hoppade kollegan ur bilen i syfte att hindra de misstänkta tjuvarna att lämna området från andra hållet.
Den åtalade polismannen kom sedan att stöta på en bil med de misstänkta tjuvarna. Han klev ur sin bil och höll då, enligt egen uppgift, på att bli påkörd. I samband med detta avlossade han två skott mot bilen. Det ena träffade bilens vänstra framdäck och det andra ”direkt bredvid bakrutan”.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Visste att de satt i en bil
Centrala delar av händelseförloppet fångades på bild av en övervakningskamera på platsen. Av filmen framgår att polisen kört en bit inne på bilfirmans område innan han kom fram till de misstänktas bil. Enligt tingsrätten innebar detta att han redan innan han kom fram kände till att personerna satt i en bil. Mot den bakgrunden kunde detta, enligt tingsrätten, ”inte ha varit överraskande för honom” när han steg ur bilen och han hade dessutom ”viss tid till mental förberedelse”.
Av filmen framgår dock att det gick ganska snabbt till dess att bilen försökte lämna platsen samt att polisen ”mycket väl” kan ha uppfattat att han var på väg att bli påkörd. Enligt tingsrätten hade polisen visserligen rätt att använda skjutvåld – men var tvungen att följa de allmänna råden som säger att man endast i undantagsfall får skjuta mot en körande bil.
Frågan tingsrätten hade att besvara var således om de avlossade skotten föll inom ramen för det tillåtna.
Borde ha gjort annan bedömning
Det första skottet, som träffade bilens vänstra framdäck, avlossades när bilen befann sig i höjd med polisen och körde förbi honom. Även om det är tveksamt om skottet föll inom ramen för vad som föreskrivs i de allmänna råden ansåg tingsrätten att omständigheterna och den ”snabba situation” som beslutet behövde fattas under gjorde att han inte agerade oaktsamt i detta läge.
När det gällde det andra skottet, som träffade bilen bakifrån direkt bredvid bakrutan, ansåg tingsrätten dock att polisen agerat oaktsamt. Tingsrätten pekade på att bilen var på väg ifrån platsen, att det inte rörde sig om en nödvärnssituation samt att polisen saknad fog att längre uppfatta situationen som en sådan. Enligt tingsrätten fanns en ”överhängande” risk att bilen inte skulle stanna och. Istället var risken stor för att någon av bilens passagerare kunde skadas allvarligt – vilket innebar att polisen åsidosatt reglerna för skjutning vid tjänsteingripande.
Med sin långa erfarenhet borde polisen, enligt tingsrätten, ha gjort en annan bedömning när bilen kört förbi honom och var på väg därifrån. Att han trots detta avlossade ett skott efter bilen innebar att han handlade i strid med de gällande reglerna och ansågs som oaktsamt. Han skulle därför dömas för tjänstefel. Påföljden bestämdes till 80 dagsböter.
Slipper betala för försvaret
Domen överklagades till hovrätten som i likhet med underinstansen anser att polisen gjort sig skyldig till tjänstefel när han avlossade det andra skottet.
Hovrätten anser dock, till skillnad från tingsrätten, att polisen haft fog för sin felaktiga uppfattning att det förelåg en nödvärnssituation när han avlossade det första skottet.
Eftersom hans överklagande delvis kom att leda till ändring av tingsrättens dom står staten för kostnaden för hans försvar i hovrätten.
