– Utredningen har avsett att grov förskingring har pågått under lång tid. Det är vad som anmälts av både kunder och konkursförvaltare. Med de stränga beviskrav som gäller i brottmål kan jag dock nu konstatera att bevisningen inte räcker för ett åtal, säger Olof Kronlund kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten.
Av det som konkursförvaltaren berättat framgår att Panaxias rutiner kring hantering av kundmedel varit tveksam. Pengar från hanteringen av kundmedel har löpande förbrukats under flera år i koncernens verksamhet.
Enligt EBM finns inte något lagstadgat förbud mot att sammanblanda kundmedel med egna medel i aktuell verksamhet men i händelse av obestånd kan agerandet utgöra förskingringsbrott.
– För att kunna ställa någon till straffrättsligt ansvar för denna hantering av kundmedlen i Panaxia-koncernen måste det gå att bevisa när obeståndet inträtt i förhållande till konkursen, vem som då ska hållas ansvarig för den hanteringen och att de ansvariga haft uppsåt till gärningen. Det räcker inte med oaktsamhet, säger kammaråklagare Olof Kronlund.
Genom att denna hantering med kundmedel pågått under flera år blir den straffrättsliga bedömningen extra besvärlig, anser åklagaren.
– Det är svårt att fastställa var ett straffrättsligt ansvar ska placeras och än svårare att bevisa uppsåt hos de ansvariga då det verkar ha funnits en acceptans inom Panaxia-koncernen för hanteringen av kundmedel på detta sätt, även när det uppstått problem med att betala kunderna i tid och även när koncernbolagens olika styrelser förändrats.
Enligt Ekobrottsmyndigheten har det också varit svårt att göra en obeståndsbedömning eftersom företagets verksamhet kunnat fortgå i flera år trots ekonomiska svårigheter. Panaxia gick officiellt i konkurs den 5 september 2012 och vid konkursutbrottet uppgick underskottet i kontanthanteringen till cirka 476 miljoner kronor.
Foto: Tomas Oneborg / SVD / TT
