Den 20-årige mannen åtalades vid Skaraborgs tingsrätt och medgav att han vid åtminstone tio tillfällen hade haft samlag med sin flickvän som var fjorton år och sex månader. Det sexuella umgänget hade skett frivilligt men flickvännen var alltså under 15 år – någonting som 20-åringen medgav att han hade känt till.
Eftersom åldersskillnaden varit mindre och samlagen skett frivilligt innebar det att gärningarna inte skulle rubriceras som våldtäktsbrott – utan som sexuellt utnyttjande av barn, enligt tingsrätten.
Göta hovrätt fastställde senare tingsrättens dom. Hovrätten konstaterade i sina domskäl att målsägandens berättelse i stort överensstämde med 20-åringens:
”De har också uppgett att samlagen, sammanlagt ca tio, kom till stånd utan några påtryckningar från X (den tilltalades) sida och ägde rum i X bostad eller hemma hos målsäganden. Det har vidare framkommit att det var målsägandens föräldrar som efter några månader satte stopp för relationen.”
Hovrätten konstaterade att flera omständigheter talade för att välja en icke frihetsberövande påföljd men ansåg att brottens straffvärde och art ändå medförde att 20-åringen skulle dömas till fängelse. Två nämndemän var dock skiljaktiga och ville istället döma honom till villkorlig dom med samhällstjänst.
20-åringens ombud betonade i överklagandet att den sexuella relationen hade inletts när flickan var fjorton år och sex månader gammal, att det handlat om ett parförhållande samt att den sexuella aktiviteten varit frivillig och till största del initierats av flickan själv. Han ansåg med hänsyn till detta att fängelsestraffet skulle ändras till en icke frihetsberövande påföljd.
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd i målet och går nu på 20-åringens linje – påföljden ändras till villkorlig dom och 100 timmars samhällstjänst.
HD skriver i sina domskäl:
”I det här fallet var åldersskillnaden mellan X och målsäganden inte så stor; han var 20 år och hon skulle fylla 15 år om drygt ett halvår. Målsäganden var därmed relativt nära åldern för sexuellt självbestämmande. Det rörde sig om en ömsesidig kärleksrelation som pågick under ett par månader. Samlagen var ett inslag i relationen och var helt frivilliga. Att det har rört sig om flera fullbordade samlag, och därmed om flera brott, bör endast marginellt påverka straffvärdet i höjande riktning.”
HD anser i och för sig att gärningens straffvärde motsvarar fyra månaders fängelse även om så kallad ungdomsrabatt i 20-åringens fall medför att straffmätningsvärdet bara blir tre månader. Brottets art ska dock tillmätas väsentlig betydelse vid påföljdsbestämningen, slår HD fast.
Det är också möjligt att i 20-åringens fall tillämpa en lindrigare påföljd även om det inte handlar om en sådan situation där det är uppenbart att gärningen inte har inneburit något övergrepp. Villkorlig dom är också en tillräckligt ingripande påföljd om den förenas med samhällstjänst, anser HD.
Foto: Lars Pehrson/TT
