Hovrätten ser strängare på återfall i olovlig körning än underinstansen och dömer en man för grovt brott.
Domstolen slår fast att återfall i olovlig körning, enligt fast praxis, bedöms som ett skäl att döma den tilltalade för grovt brott.
Mannen åtalades för grov olovlig körning med en terrängskoter. Enligt åklagaren skulle brottet rubriceras som grovt eftersom mannen tidigare lagförts för olovlig körning.
Sundsvalls tingsrätt redogjorde för lagstiftningen och konstaterade att tidigare lagföringar för olovlig körning kan vara en sådan omständighet som medför att gärningen ska bedömas som grov. Samtidigt, konstaterade tingsrätten, vore det orimligt att per automatik bedöma en olovlig körning som grov om gärningsmannen tidigare lagförts för samma brott.
”En sådan bedömning tycks dessutom utgå från vad som kan anses vara vanemässighet utan att det uttryckliga rekvisitet vanemässighet är uppfyllt”, skrev tingsrätten.
Tingsrätten dömde för brott av normalgraden
Enligt tingsrätten talade den tidigare lagföringen för att brottet skulle rubriceras som grovt, men då gärningsbeskrivningen endast innehöll påstående om om att han ”tidigare har lagförts” ansågs detta inte tillräckligt precist för att han skulle dömas för grov olovlig körning. Han dömdes därför för olovlig körning.
Domen överklagades till hovrätten – som inte delar underinstansens bedömning och nu dömer mannen för grov olovlig körning.
Döms för grov olovlig körning
I domen skriver hovrätten att uttrycket ”lagförts” i detta fall syftar till att någon under en kortare tid återfallit i olovlig körning. Även om detta inte framgår tydligt av lagtextens kvalifikationsgrunder finns det enligt hovrätten ”inte något som hindrar rätten att klassificera ett brott till en högre straffskala med hänsyn till andra relevanta omständigheter”.
Återfall i detta brott bedöms enligt fast praxis som ett skäl att döma någon för grovt brott och då mannen tidigare dömts för olovlig körning i närtid ska han därför dömas för grov olovlig körning.
