Gradvis och ibland närmast omärkligt har den svenska välfärdsmodellen gått mot större inslag av konkurrens, individualisering och privatisering. Det visar en ny avhandling från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
– Den svenska välfärdsmodellen genomgår förändringar som är större och mer genomgripande än man kan tro. Men ofta sker dessa förändringar gradvis och närmast omärkligt, säger John Lapidus, ekonomhistoriker som har studerat välfärdsmodellens utveckling sedan 1980.
Det handlar till exempel om att man bygger på befintliga välfärdssystem med nya alternativ. I detta finns både ett utbud – som privata vårdgivare och försäkringsbolag – och en efterfrågan där människor vill kunna köpa privata sjukvårdsförsäkringar eller utnyttja RUT-avdragen.
Här skapas nya aktörer med nya intressen – som enligt forskningen ofta bejakar förändringarna.
– Dessutom kan vissa reformer leda till andra förändringar på ett sätt som inte är direkt uppenbart. Ett exempel är privatiseringen av driften inom sjukvård, äldreomsorg och skola, säger John Lapidus.
– Här kan man tänka sig att det finns en koppling mellan drift och finansiering – att privatiserad drift också skapar ett tryck mot privatiserad finansiering. Utan den omfattande driftsprivatiseringen hade inte försäkringsbolagen haft någonstans att skicka alla dem som i dag köper en privat sjukvårdsförsäkring.
De nya möjligheterna med RUT-avdrag och privata sjukvårdsförsäkringar kan ses som ett avsteg från grundtanken med de universella välfärdstjänsterna, som tillkom för att man ville bli av med behovsprövade bidrag för de fattiga:
– I dag är det i allt större utsträckning de välbeställda som får sin välfärd ”behovsprövad” med hjälp av statliga subventioner. Här finns också en ironi som sällan uppmärksammas i debatten: för att öka den privata finansieringen av välfärdstjänster har det ofta krävts allt större statliga subventioner, säger John Lapidus.
Foto: Göteborgs universitet
