Högsta domstolen friar sig själv och slår fast att domstolen inte gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel när man avgjorde ett mål innan tidsfristen för anståndet löpt ut – och utan att ha tagit upp frågan om kostnadsanspråk.
HD är dock självkritisk och konstaterar att det hade varit lämpligt att vidta en åtgärd som aldrig vidtogs.
Advokaten var förordnad som offentlig försvarare i ett narkotikamål där hans klient dömdes till sex års fängelse i hovrätten. Advokaten överklagade domen till Högsta domstolen och överklagandet innehöll en begäran om anstånd med att ange bland annat grunder och skäl för PT samt för att utveckla talan. I överklagandet nämndes dock inget om kostnadsanspråk.
Anståndet beviljades av HD och tio dagar innan fristen löpte ut inkom advokaten med sin komplettering. Inte heller denna gång berörde han dock frågan om hans ersättning. Han gav inte heller in någon kostnadsräkning.
När HD beslutade att inte pröva målet fattade man samtidigt beslut om ersättning för en annan försvarare. Den nu aktuelle advokaten fick dock ingen ersättning.
HD har prövat sitt eget agerande
Advokaten kom senare att ansöka om resning och gjorde gällande att HD gjort fel när man avgjort målet innan tidsfristen löpt ut – och utan att kontakta honom. Genom detta ansåg han att HD hade berövat honom möjligheten att inkomma med en kostnadsräkning och nu ville han ha betalt för sitt arbete.
Högsta domstolen har nu prövat om denna har gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel när man avgjorde målet innan anståndstiden löpt ut trots att den som fått anståndet beviljat redan inkommit med sin komplettering.
Inget grovt rättegångsfel
I det färska beslutet slår HD fast att det aktuella målet inte rör en situation där återställande av försutten tid kan bli aktuellt. Advokaten har inte heller, enligt HD, anfört någon omständighet som utgör grund för resning – och denna ska därför avslås.
När det gäller frågan om grovt rättegångsfel konstaterar HD att advokaten inte gjort något förbehåll om rätten att inge kostnadsanspråk – varken i överklagandet eller i kompletteringsskriften. Enligt HD var också utformningen av den utförliga kompletteringen sådan att den ”fick uppfattas utgöra ett slutförande av talan i sak inför beslutet om prövningstillstånd”. Samtidigt riktar HD viss kritik mot sitt eget agerande och anser att det hade varit en ”lämplig hantering” att kontakta advokaten för att säkerställa att han verkligen hade slutfört talan.
Detta till trots anser HD att det inte var fråga om ett grovt rättegångsfel när målet avgjordes utan att någon sådan kontakt tagits med advokaten.
