Enligt det ursprungliga åtalet skulle mannen i december 2004 ha skakat sin cirka sex veckor gamla dotter så att hon drabbades av hjärnblödning och avled.
Tingsrätten kom fram till att flickan hade avlidit genom blödningar i hjärnan, vilka skulle ha uppkommit genom trubbigt våld. Eftersom inga tecken på yttre våld fanns ansågs det klarlagt att hon avlidit på grund av så kallat skakvåld.
Tingsrätten ansåg dock att det inte var ställt utom allt rimligt tvivel att mannen – vare sig uppsåtligen eller av oaktsamhet – hade vållat sin dotters död och inte heller att han uppsåtligen skulle ha misshandlat henne. Han friades därför.
Hovrätten gjorde dock en motsatt bedömning – bland annat mot bakgrund av vad en docent uppgivit när det gäller tidsförloppet mellan våldet och symtomen.
Mannen ansökte om resning i Högsta domstolen men fick först avslag.
I januari 2013 beviljade dock HD en ny resningsansökan med hänvisning till att två nya sakkunnigutlåtanden talade för att flickan kan ha avlidit av andra orsaker än skakvåld.
Enligt HD skulle utgången i hovrätten sannolikt ha blivit en annan om den sammantagna bevisningen hade presenterats där. Målet återvisades därför till hovrätten för prövning av både ansvar och skadestånd till flickans mamma och dödsbo.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar nu att en brittisk expert anser att inga fynd stödjer teorin att den mest sannolika orsaken till flickans död skulle vara. En svensk professor i rättsmedicin har istället uttalat att inget som kommit fram vid utredningen talar för att flickan utsattes för våld innan hon dog.
Rättsliga rådet har anslutit sig till det utlåtande som ett vetenskapligt råd i Socialstyrelsen gjort – och som innebär att det inte kan avgöras huruvida den ena dödsorsaken är mera sannolikt än den andra samtidigt som sannolikheten för ett icke våldsrelaterat uppkomstsätt inte kan anses vara helt obetydlig.
I ett yttrande från åklagaren framgår att flickan plötsligt blivit livlös vid tre tillfällen i sitt hem, på sjukhus och vid bilfärd, och att hon avlidit vid det sista tillfället. Det finns inget åsyna vittne till något av tillfällena och övrig bevisning, det vill säga förutom den medicinska bevisningen, har inte sådan styrka att den ensamt kan ligga till grund för en fällande dom.
Statens beredning för medicinsk utvärdering har i samarbete med Statens medicinska etiska råd startat ett tvåårsprojekt om skakvåld mot barn, som syftar till att belysa vilka vetenskapliga belägg det finns för olika metoder att ställa diagnosen skakvåld. Med hänvisning till den långa tid som förflutit sedan handläggningen i målet påbörjades är det enligt åklagaren inte rimligt att skjuta upp den ytterligare. Eftersom en fällande dom inte kan förväntas medger åklagaren mannens yrkande om ogillande av åtalet för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
HD har i ett tidigare avgörande uttalat att – för att det av endast det förhållandet att vissa kroppsskador föreligger ska kunna vara ställt utom rimligt tvivel att dessa har orsakats av någon på ett visst angivet brottsligt sätt – måste krävas att slutsatsen vilar på en vetenskaplig ståndpunkt som det finns mycket starka belägg för.
HD har också angett att det samtidigt måste vara i praktiken uteslutet att det finns någon annan tänkbar förklaring till skadorna.
Hovrätten konstaterar nu att det vetenskapliga stödet för diagnosen skakvåld allmänt sett har visat sig vara osäkert.
Med hänvisning till att ingen annan varit närvarande vid de tillfällen som flickan blivit livlös kan bevisningen inte anses ha en sådan styrka att den kan läggas till grund för en fällande dom. mannen frias därför.
Foto: Anna-Karin Drugge/TT
